Aftonbladet – 16 maj 1856, sida 2

— fästade några sekunder sin långa, genomträngande blick på Esperance, liksom för att läsa i djupet af hans själ; men den unge mannen uthärdade den lugnt, och munken skyndade ut efter den lycklige fästmannen. Jag har gjort allt hvad som stod i min makt, mumlade Espårance, då han blifvit ensam. Hon måste söka att vinna tid tills konungen hinner anlända; det är det enda upptänkliga medlet att undgå denna afskyvärda förening !... Hvad jag är dum, som oroar mig för hennes skull!... Hvilken qvinna förstår ej att draga sig ur en brydsam belägenhet ? I detta ögonblick genljöd ett häftigt slag på rutan, och en lätt blekhet spred sig öfver Esperances ansigte då han varseblef Gratiennes täcka hufvud, hvilket framtittade bakom en af pomeransträdslådorna. Hastigt reste han sig upp, med skyndsamma steg närmade han sig fönstret, och knappt hade han hunnit öppna det, förrän ett litet paket nedföll midt i rummet. Espårance gjorde en rörelse, han ville tala, men den vackra kammarjungfrun flydde redan allen framåt, och snart förlorade han henne alldeles ur sigte. En djup beklämning lade sig öfver den unge mannens hjerta, och med darrande hand bröt han förseglingen till det TIilla paketet. Ett bref föll derutur, ett bref fuktadt af tårar. Esperance ryste; han förstod den gräsliga smärta, som gnagt den arma flickans själ när hon skrifvit dessa rader, och han förde ofrivilligt handen till ögonen, liksom för att skingra den dimma, hvilken. utbredde sig framför dem när de föllo på dethivita papperet. Han läste girigt: vid i Jag har blifvit förrådd!...:;För att beröfva mig mitt sista hopp, släpar min far mig utan medlidande till altaret! ;.. Hvarken mina