Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 3

med I kap. 4 S missgerningsbalken erhållit I varning för utspridande af villfarande läroI satser, äfvensom från vederbörande kyrko i herde infordra en sådan berättelse om saken, isom i kongl. brefvet af den 15 Decembe i 1762 och kongl. cirkuläret af den 20 Janu jari 1837 är påbjuden, för att hos justitiej kanslersembetet kunna göra hemställan om åtal. I SKEREPYSINATS TTETAEEENE i Till Bedaktionen af Aftonbladet. De korta anmärkningar, som förekommo i en ari tikel i sistlidne torsdagens Aftonblad, angående Sven-: ) ska Tidningens sätt att tyda nu gällande tulltaxas i iunehåll med afseende på den under rubriken bränI vin och sprit bland annat befintliga artikeln geneI ver, hafva från en författare med signaturen —Im— framkallat en replik i lördagens Aftonblad: En del af hvad i denna replik yttras har redaktionen vis serligen sjelf vederlagt; och vore det således blott fråga om att få sista ordet, så skulle undertecknad icke besvära Aftonbladet med en fortsättning af denna tvist. Men så väl i svenska Tidningen, som i hr Im—s skrift hafva framträdt satser och påståenden angående pligten att tillämpa tulltaxan, icke efter dess ordalydelse, utan efter hvad som anses hafva, äfven i strid emot denna, kunnat utgöra lagstiftarens mening, hvilka satser förefalla både ojuridiska och !edande till en betänklig godtycklighet, om de skulle vinna en vidsträcktare tillämpning, och derföre i och för sig sjelfva påkalla en närmare granskning; så mycket mera som hr —Im— acsett sig vara så viss på sin sak, att han om den motsatta åsigten i undertecknads framställning och den åsigt, som deri försvarades, yttrat: En sådan tolkning vågar jag kalla advokatyr i dess sämsta mening. Det må erföre ej betraktas såsom alltför ohemult, att något närmare belysa sammanhanget i den tankegång. hvarigenom hr —Im— ledt sig till en så allvarsam beskyllning; allt under förhoppning, att hr —Im icke mindre än undertecknad skall finna ett nöje i, att rätt slutligen må vara rätt, hvilkendera af de motsatta åsigterna som enligt logikens domslut kan behöfva gifva vika. Till en början medgifves att hr — Im— har fullkomligt rätt, då han i sin replik yttrar, att ifrån tulltaxan ingen annan rimlig tolkning kan härledas, sän att, med undantag för de i taxan särskilt uppräknade spritdryckerna, genever, cognac; romm, -årrak och fransk sprit, alla andra slag odestillerade neller destillerade drycker äro till införsel förbjudna. Lika rätt har hr —Im— äfven i det yttrandet, med afseende på tvistens hufvudföremål, att en hvar opartisk domare lärer finna; att tvisten här reduce;rar sig till ingenting annat, än hvad som enligt tulltaxan här i Sverge bör förstås med genevers. Annorlunda förhåller det sig med den sats, som hr —lIm — i sammanhang härmed uppställer, att hvad som i Holland kallas genever väl icke kan ega något slags inflytande vid tillämpningen af svenska tulltazanr. Då nemligen tulltaxan bland de undantagsvis tilllåtna spritdryckerna uttryckligen nämner holländsk genever såsom det enda till införsel tillåtna slag af sbränvin och sprit, tillverkadt af säd, potates eller andra jordfrukter, hvilka eljest äro förbjudna, så tyckes det, i motsats till hr —Im—s tanka, som om man ingenstädes bättre än just i Holland borde veta hvad som förstås med holländsk genever, och att hvad som under detta namn der allmännast tillverkas samt derifrån exporteras, också öfverallt annorstädes och äfven inför svenska tulltaxan måste gälla såsom holländsk genever. Ett annat tolkningssätt skulle vara detsamma som att säga exempelvis, att man i fråga om hvad som förstås med Falubränvin, icke bör fråga efter hvad som kallas så i Falun och der under den benämningen tillverkas, utan hvad man här behagar gifva ett sådant namn, eller i afseende på artikeln engelsk porter, att det icke behöfver göras afseende på hvad som i England kallas porter 0. s. v. ef Hr —Im— har väl förklarat sitt påstående så, att med holländsk genever, enligt lagstiftarens mening, icke borde förstås annat än en i Holland tillverkad finare spritdryck, införd i mindre Kärl, vanligen på krus eller flaskor, som betalts med 1 rdr å I rdr 16 sk. stycket, och af hvilken vara hela importen aldrig något år öfverstigit 4000 kannor,; men då ingenting härom förekommer i tulltaxan, och dei likväl är denna som skall tjena till efterrättelse, så bortfalla ju dessa förbehåll både om krus och flaskor, om dryckens större eller mindre finhet och om imporiens större eller mindre qvantitet. Ja! ville man vara elak, så skulle man snarare kunna anse en lindrig fallenhet för advokatyrs — om också icke af det sämsta slaget, men åtminstone en liten dragning åt advokatyr — ligga uti bemödandet att förs: medelst dessa tillsatser uppställa en förutsättning, för att sedan derifrån leda sig till en slutsats. Den engelska portern hitföres vanligen endast på buteljer, och af ett starkare slag, som benämnes stout porter. Den mesta porter, som drickes i England. tappas deremot från fat och är af ett mera ordinärt slag. Vore det väl derföre rättvist, att förbjuda förtullnipgen af denna senare vara, om der vore än så svag: under förebärande, att lagstiftarer vid tillåtelsen till införsel af porter emot tull, endast menat, att det skulle komma i fråga för bättre porter på buteljer, om ock tulltaxan icke gjorde någo: skilnad härpå? För öfrigt må det gerna medgifvas såsom möjligt att ständerna, då de förbjödo införseln af sädesbränvin i allmänhet, äfven skulle bafva i tulltaxan tillsatt någon särskilt, närmare bestämmande inskränkning i afseende på införseln af genever, om de trot: att en större import deraf kunnat komma i fråga. Men då ett sådant närmare bestämmande icke skedde. så vore det väl rättsvidrigt att blott för gynnande: af bränvinsinnehafvarnes intresse, att få det ovanlig: stegrade priset upprätthållet; utfärda en tvångslag i casu ib strid mot ett tydligt ordaförstånd af författningens innehåll. Hr —Im— förmenar, att de petitioner från tusentals jordbrukare, som ingått och dagligen ingå frår landsorten — nogsamt bestyrka, att det stora allmänna intresset står på denna sidan (nemligen att fi genevern förbjuden genom hr —Ims— tolkning ai tulltaxan) emot ett hos några få köpmän koncentreradt enskilt intresse, hvars ändamål ögonskenlig EEE SAST TOT NISSE SORAN ENE AE