Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 3

LyckligtVis tillhör jag ej ert visa samfund ! utropade Espårance. Brodern Robert höjde hufvudet, liksom om han hört orätt. i Ja, min bror, jag har ej ryggat tillbaka för att :blanda mig i andras ahgelägenheter... jag har ej skytt att bidraga till krossandet af vissa planer, hvilkas utförande ni sjelf ämnat sätta 1 verket, och jag erkänner öppet och utan samvetsagg, att jag i detta ögonblick hoppas dem för evigt tillintetgjorda ... Edra åsigter äro stränga, min bror, men jag är ändå öfvertygad att ni i djupet af ert hjerta gillar mitt handlingssätt, ty ni är en barmhertig, medlidsam och ädel menniska, och er kapuschong känner endast till hälften edra tankar öfver våra verldsliga svagheter... Jag tillstår att jag haft medlidande med den unga uppoffrade flickan, och om jag äfven skulle förlora all den välvilja ni hittils så frikostigt visat, tvekar jag ändå ej, jag som icke är munk, att utan förbehållsamhet omtala det jag med nöje anlagt en komplott emot hönnes blifvande man .-. En komplott ? Pontis bör vid detta laget redan hafva underrättat en mycket mäktig man om de lumpna intriger, hvilka bär gammanknytas, och det tillkommer sedan honöm att taga sina mått och steg. Hvad som skall ske bör ske snart invände brodern Robert lakoniskt. Det skall det öfven göra... Ni torde sjelf få döma derom innan aftonen. Önskar ni någonting, min son? rågade talaren hastigt med förändrad röst. Kanske att jag skall skicka hit någon af våra älskade bröder för att hålla er sällskap. Nej tack, svarade Esperance, som förstod att munken önskade byta om samtalsämne och derför genast lät konversationen falla,