Aftonbladet – 14 maj 1856, sida 2

wienernoten och den hemliga skriftvexlingen mellan Paris och Petersburg, af hvilken ryska regeringen i Mars 1834 förrådt en del. Då kejsar Napoleon i Juli 1853 i form af ett förtroligt meddelande till Petersburg skickade första utkastet till wienernoten, skref han til!ika: Hvad som bör ligga petersburgerkabinettei om hjertat är, att af Porten erhålla en handling, som ådagalägger, att hon tagit furst Menschikoffs sändning i allvarligt öfvervägande och låter aktningsfull rättvisa vederfaras de sympatier, som likheteni trosbekännelse ingifver kejsar Nikolaus för alla kristna af den orientaliska kyrkan. Noten underställes petersburgerkabinettet under förhoppning, att detskall finna, att densamma till sin allmänna betydelse i intet hänseende afviker från lydelsen af det utaf furst Menschikoff öfverlemnade förslaget, och att det i alla väsentliga punkter skall finna sina fordringar tillfredsställda. Redaktionsnyanserna skola icke fattas af massorna, i Ryssland lika litet som i Turkiet. I deras ögon skulle detta Portens steg bibehålla hela den betydelse, som -petersburgerkabinettet önskar tillägga det, och kejsar Nikolaus skulle städse synas dem såsom den mäktige, och såsom sådan respekterade beskyddaren af deras tro. Det betyder således föga hvad som står i fredsfördragets art. 9, och att ett förbehåll mot all inblandning deri blifvit upptaget. Det hufvudsakliga ligger i det faktum, att Porten meddelat firmanen åt de öfriga makterna, och att detta meddelande blifvit i fredsfördraget upptaget; med andra ord, att furst Menschikoffs sändning haft önskad påföljd — ty han begärde heller icke något vidare, än att det skulle meddelas honom, att de kristnes rättigheter voro betryggade. Allt beror på hvad intryck ryska regeringen med denna artikel förmår åstadkomma hos de grekiska kristna i Turkiet. Det manifest, hon vid fredsslutet utfärdat till sina egna undersåter, gifver vid hanI den hvad bruk hon kommer att göra derat i Turkiet; och den afgifna försäkran, att krigets ändamål blifvit ernådt, utgör .cke något så tomt prat, som de engelska tidningarne förmena. ; Förklaringarne beträffande de neutrales rättigheter beteckna en epok i Englands historia. Naturligtvis skola alla stater hasta att dem biträda. Förunderligt, att England med eft enda penndrag och under fullkomlig likgiltighet från allmänhetens sida afstått från anspråket att borttaga fientligt gods under neutral flagga och neutralt gods under fientlig flagga, ett anspråk, för hvilket det så länge och så hårdnackadt kämpat, och hvilket af dess störste statsmän, rättslärde och sjöbjeltar förklarats utgöra sjelfva grundstenen till dess storhet. Det är på det hela taget svårt att säga, huru freden blifvit af engelska folket mottagen. Tidningarna utgöra ingen säker barometer, ty de äro nästan: allesammans i regeringensthänder. Då härolderne med gammaldags ståt förkunnade freden, herrskåde en dödstystnad bland folket, och fyrverkeriet, som dock nu skall komma att ega rum, förhånas. Inom aristokratien och köpmansståndet har hela den gamla ömheten för Ryssland åter utbrutit. Den eleganta verlden läser med rörelse om Orlows sköna ögon -.och melankoliska. mustascher, och afundas parisarne den uteslutande besittningen af detta lejon, quelque chose entre Blucher et Abelard, såsom parisiskorna beteckna honom. (Dessa damer äro ganska älskvärda, men veta ingenting om ryska historien och om de minnen, som låda vid det Orlowska namnet.) Finansverlden knuffas om att få placera sina kapitaler i Ryssland, synnerligen 1 ryska jernvägar. Ryssland skall icke uraktlåta att begagna sig af tillfället att genom förbättrade kommunikationer skaffa sig förbätträde anfallsmedel och pi samma gång bereda sig en förträfflig garanti mot framtida fientlighet från Englands sida. Huru omtänksamt den ryska diplomatien i förevarande hänseende handlar, bevisar t. ex. den omständigheten, att det engelska krigsdepartementet, under Aberdeen var i händerna på hr Sidney Herbert, som är en systerson till furst Woronzoff och egare af hela gator i Odessa. Allt, som under de sista tre ären blifvit skrifvet om Rysslands oföränderliga politik, skall innan: kort vara bortglömdt, och tidningar af de mest olika färger försäkra sina läsare att Ryssland nu skall gå i lära hos krämarer. Cobden. och .hans likar och ej tänka på någonting annat änsatt föftjena penningar. : Visserligen finnas flera: engelsmän, som tänka annorlunda, men erfatenheten visar, att de ej hafva någotinflytande på den engelska regeringens politik. Debatten rörande Kars är ett lärorikt skåI despel, för andra stater, som kunde komma i den belägenhet att. de nödgades blifva -EngT lands bundsförvandter., Visserligen hafva folket.och parlamentet icke velat att Kars skulle blifva -förrådt. Och likväl skedde -det; och sedan det skett, förklarade pårlamentsmedlemmar, äfven tillhörande oppositionen, och många privatpersoner, med hvilka jag samtalät derom, satt: det skulle -vara. ofosterländskt ätt upptäcka förräderiet. Den tre dagar fortsatta debatten var en stor komedi; man stred om ,huruvida lord ,Stratfords egensinne eller turkarnes sömnaktighet, eller ministerens oför-. sigtighet, eller ett .oundvikligt öde föranledt fästningens fall. Ingen vågade ens en anspelning på det verkliga sammanhanget. Tvenne ministrar läto förstå, att L: Napoleon vore T den egentligen skyldige. Generalprokuratorn frågade: Skulle vi-slå våra -bundsförvandter Ji ansigtet? Upplösa alliansen? Sedan den franska regeringen en gång gifvit sin politik tillkänna, kunde den engelska regeringen ingenting göra för Kars Lord Palmerston yttrade sig i samima anda. Trupperna i Eupadtoria stodo under en fransk general, och enI gelska Trgeringen var således icke berättigad HÅ PMA pe OA ON mn et MN Tatt företaga örändringar med garnisonen. ;menniska, som aldrig öppnar munnen, för ER