Aftonbladet – 14 maj 1856, sida 2

ofrivilligt till Pontis, liksom för ätt yttra en klagan, då dörren öppnades och brodern talaren inträdde. Brodern Robert betraktade några sekunder sin otålige patient, och sedan han noga öfvertygat sig om häns helsotillstånd, framtog han ur sin vida kåpärm en stor, rund flaska, hvars blotta åsyn var tillräcklig för att hänrycka en konvalescent, och befallde med en stum åtbörd en af de tjenande bröderna att gil.r sig ett glas. Glaset var af en klar genomskinlig kristall i form af eh klockblomma, hvars fot tildades af den fina, sig i flera spiraler ringlande stjelken: Redan kastade solen sina bländande strålar på den uti regnbågens alla brokiga färger glänsande kristallen, när brodern talaren deruti hällde ett gult fludium, som Espårance, åt hvilken han räckte det, med synbar förtjusning förde till sina läppar. j Pontis ögon glänste som svarta diamanter när han riktade sina blickar på den fulla buIteljen, men brodern Robert märkte det ej, ity han korkade åter omsorgsfullt igen buteljen, stoppade den likgiltigt tillbaka i sin vida ärm och aflägsnade sig långsamt, efter att först len: stund hafva beundrat den snabba verkan, som hans utmärkta bourgognervin utöfvade På den sårades bleka kinder. I Jäg skulle väl hafva lust att uppgöra en liten handel med brodern talaren, sade Ponis, sedan munken försvunnit; ett glas utaf : mitt blod emot ett glas utaf hans gudomliga I nektar 7 I Hans vin är äldre än ert blod, min bror, i svarade en af de tjenande bröderne, leende åt gardistens vältaliga smackningar. Och om det är lika sällsynt som brodern talarens ord, tillade Pontis, så är det minsann icke troligt alt jag någonsin får smaka på det... Hvilken komisk id6, att kalla en