Aftonbladet – 14 maj 1856, sida 2

menniska, som aldrig öppnar munnen, för talaren I Munkarne dukade af och lemnade de begge vännerha ensamma. Nå väll utropade Espårance hastigt, hyad tänker du ? Jo, jag tänker att det var af den allra bästa sorten, svarade Pontisallvarsamt. Jag talar-ej om vinet utan om den unga, flickan... Hvad sade hon? Jaså!... Jo hon sade ingenting... Ja kom just som söta pappa och-hon höllo på attgräla som bäst... det måste vara vanan der i huset — och derför fick jag endast träffa kammarjungfrun. Var hon vacker ? Ja, den eländiga, det var hon visst!... Det är märkvärdigt att nästan alla fruntimmer äro vackra... Djefvulen skänker de satungarne sköhhet bara för att fresta 0B9. SDeftuti har du rätt ... Nå hvad sade kammanjungfrun ? Knappt hade jag yttrat ett enda ord förrän Cen näpna bytingen fattade mig i armen och drog mig med sig... Låtom os samtala här min bästa herre, sade hon met den sockersötaste ton i verlden, så att vi ej blifva störda, och dermed skuffade hon in mig under en trappa och.kiöp sjelf efter .. Jag bugade mig naturligtvis mycket artigt och stammade Helt förlöget å hvilkens vägnar jag kom... Kan ni tänka er aut den lilla ugglan kände ossly Oss ? Ja, jag undrar just hvad det är som qvinnorna ej hafva reda på!... Jaså! utropade hon, det är den sårade unge mannen som Hitsändt er? ... Jaha, lilla mamsell! ... Och ni säger att det är af största vigt? ... Utaf aldra största till och med; en karl smyger omkring och sp.onerar på er om aftnarne, och