Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 3

ropade Esperance; alltsedan i går ådagalägger du en hemlighetsfullhet, som i högsta grad öfverraskar mig. Du gör ju ingenting annat än står vid fönstret och spionerar. I går afton dref du det till och med gå långt, att du släckte lampan för att ej observeras af någon. Det är sannt, stammade Pontis. Och i dag vägrar du att -supera och att stänga fönstret. Pontis skyndade hastigt fram i rummet, fattade den påtända lampan och gömde henne uti Esprances alkov, så att rummet nästan var alldeles mörkt. Se der, nu begynner du ju igen din raanöver. Det är någonting å färde, Pontis! Sambioux! visst är det någonting å färden, svarade gardisten sakta. Men det är:ej saker att tala om för dem som äro sårade och som följaktligen kunna lida afsinnesrörelser. Det är således någonting farligt ? Det kan blifva. Var det derföre som du bad broder Robert att vi skulle få flytta? Jag förstod nog att-det endast var en förevändning med trapD.0 Pte så alldeles, herr Espårance; det är ganska säkert att vägen är längre ifrån öfversta våningen än ifrån nedra botten, ifall man. händelsevis, ett, tu, tre, skulle vilia hoppa: ned i trädgården. Huru! hoppa ned i trädgården? ... Hvad i Guds namn vill det säga?... Fort, berätta mig hvad det är frågan om l Sedan ... när det är öfverståndet. Du ser väl, att du gör mig hundra gånger mera ondt med att på detta sätt lägga mig på sträckbänken ... Otålighet är en feber... du ger mig feber, Pontis... Nåväl, herr Espårance! Esperance hejdade honom.