Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 3

Felkundervisningen. Vi fästa allmänhetens uppmärksarahet på nedanstående svar från grefve Torsten Rudenschöld på det till honom adresserade öppna bref af kyrkoherden Otterström, som för någon tid sedan var infördt i Aftonbladet. Svar på herr kyrkoherden Otterströms öppna bref i Aftonbladet till undertecknad. Summan af herr Ottersiröms i högst vänlig sinnesstämning skrifna bref utgör dock i hufvudsaken ingenting mindre än en afgjord förkastelse af der förändring, som jag söker åstadkomma uti svenska folkskolornas nu allmänt brukliga ordning och verksamhetsform, såsom vilkor för vinnande af mera tillfredsställande frukter af skolan. Hr Otterström. tillegnar mig en förmåga, långt — långt utöfver hvad som är verkliga förhållandet, att uppväcka allmänt intresse för folkskolan; men i afseende på den särskilta plan för folkskolans yttre och inre ordnande, som jag sökt teoretiskt utveckla och praktiskt tillämpa, uttalar han en.på anförda skäl grundad afgjord förmodan, att den snart skall förklaras oduglig, och att jag skall få förspörja detta bestyrkt af erfarenheten nästa år eller året derpå. Ett sådant vitsord till svenska allmänheten från en man, som i flera år med utmärkt förtjenst och skicklighet förestått folkskollärare-seminarium i Skara, hvarifrån utgick till spridda delar af riket ett stort antal — relativt till den kortå lärotiden — utmärkt kunnige och derjemte för sitt kalli varmt lifvade skollärare, och hviken man naturligtvis måste hafva grundligt genomtänkt folkskolefrågan samt noga undersökt dess praktiska förhållanden, ett sådant offentligt vitsord från en sådan man, säger jag, borde, skulle det tyckas, ingifva mig en modfällande misströstan om vidare framgång åt den sak, som jag förfäktar. Detta vitsord måste nemligen verka ett starkt afbräck i det allmänna förtroende, som på sista tiden blifvit egnadt åt mitt skolarbete. Framför allt måste detta herr Otterströms bref i hög grad stegra hos mängden af folkskollärare den motvilja mot de af mig föreslagna förändringarne, hvilken utgör ett af de större hindren för framgång åt mina bemödanden. — Icke dess mindre emottager jag med glädje och tacksamhet herr Otterströms öppet utalade inkast mot den plan för folkskolan, som jag förfäåktar; ty häraf skola många föranledas att allvarligare, än hittills skett, undersöka folkskolornas nuvarande allmänna skick, hvarvid skall utrönas huruvida samma skolors allmänt öfverklagade brister endast härflyta från sömnaktighet uti lifvet inom gamla, i sig sjelfva dugliga former, eller om folkskolornas aftynande till betydlig del härrör af bristfälliga former, hvilka icke tillstädja det folkskolans uppåtstigande, som redan samtiden med rätta kräfver, och som framtiden ännu mera kommer att kräfva. — Då det är min öfvertygelse, att det sist antydda förhållandet är det verkliga, så tror jag naturligtvis, att en noggrann sakundersökning skall stegra, men Le minska förtroendet till de förändringar, jag föreslår. Men hvilken är då den förändrade plan för folkskolan, som af mig förfäktas? Hr Otterström säger, att man efter 10 år icke ännu kunnat komma underfund med den. Afseshärmed skolplanens detaljer, så är det helt naturligt, att allmänheten icke kunnat få för sig redigt, hvad som ända tills på sistatiden varit vaeklande för mig sjelf och derföre fått undergå flerfaldiga förändringar. Skolplanens hufvädgrunder hafva dock allt ifrån början varit desamma, och de uti den praktiska tillämpningen tid efter annan vidtagne detaljförärdringarne hafva ieke utgjort ett framoch återgående, utan ett i samma riktning alltjemt fortsatt framåtskridande, till följd af upptäckta hiader och svårigheter, hvilkas öfvervinnande kräft nya anordningar. Under denna vacklingstid har jag, så myeket som varit mig möjligt, undvikit att skrifva om saken, men blott praktiskt arbetat i och för densamma. Med