skaperna. Uti icke mindre än 60 departementer har man funnit få ar af det k orleanistiska Journal des Debats, hvari den-: na tidning bringar kejsaren väldiga rökoffer med anledning af fredsslutet, lärer ta fallit L. Napoleon synnerligen i smaken, och han säges ha yttrat: Jag har besegrat England genom vår vänskap; om jag nu äfven skulle besegra de inhemska fienderna genom min utrikes politik. — Det påstås att hertigens af Reichstadt lik skall föras till Frankrike. — ; Genom kejserligt beslut kommer 1849 års åldersklass inom armen at! öfverflyttas till reserven, och hiren derigenom att minskas med 32,000 man. — Monitö.en meddelar det senatsconsult, genom hvilket förvaltarne af de åt den kejserliga civillistan anvisade gods berättigas att i afseende å byte eller försäljning af dessa gods förfara helt och hållet efter eget godtfinnande. Constitutionnels hittillsvarande hufvudredaktör br Cucheval-Clarigny har blifvit afskedad Den bekante kompositören Adam afled plötsligen natten till den 3 dennes. — Konungen sf Wiärtemberg inträffade den 4 dennes i Paris, der rum blifvit för honom ordningsställda i Tuilerierna. ENGLAND. På en i underhuset framställd fråga, om öarne vid Donaumynningarne nu skulle falla tillbaka till Porten, har lord Palmerston svarat, att alla dessa öar äro tydligt uteslutne från den ryska gränsen, som nu går betydligt nordligare om dem. De höra samtliga till Moldau. i Lord Malmesbury har återtagit sitt i öfverhuset framlagda förslag rörande Kars. Rätta. anledningen härtill torde väl vara, att lorden numera ej hoppades någon framgång för sitt : företag; men det uppgifna motivet är, att då regeringen trilkännagifvit, att fredstraktaten skulle till öfverläggning förekomma, ville lorden ej bringa sitt förslag i kollision med: denna öfverläggningoch derigenom föranleda två debatter om samma sak. Han beklagade emellertid, att utrikes ministerns förlängda frånvaro hade på detta sätt fördröjt sakens företagande, till dess det blef för sent. I underhuset, der frågan om Kars verkligen kommit under öfverläggning, har saken, såsom läsaren redan känner, slutat med full, ständig seger för regeringen. Till en början förkastade huset med 451 röster mot 52 ett väckt förslag att uppskjuta saken till dess debatten om fredsfördraget blifvit afslutad;. hvarefter slutligen sjelfva det af hr Whiteside föreslagna tadelsvotum förkastades med 303 röster mot 176. I allmänhet tillgick under! diskussionen så att regeringens anhängare ej kunde finna ord kraftiga nog att prisa lor-. derna Clarendons och Panmures energi och omtanka, och att tadla lord Stratford de Hed-: eliffes försumlighet. Sändebudet i Konstantigopel gjordes af dem till ende syndabock för allt hvad man i det framställda klandret nöd-! gades erkänna såsom i någon mån befogadt. Regeringens egna ledamöter åter argumenterade på så sätt, att de förklarade, det engelska regeringen fästat större vigt vid operationerna i Mindre Asien än den franska; men båda hade dock ansett det egentliga sätet för den ryska makten i Orienten ligga i Scbasto-: pol, och ej i Armenien. Man skulle ha hand-!, lat högst opolitiskt och emot krigskonstens ;. reglor om man för ett underordnadt ändamål, hade dragit trupper från Krim till ett anna ställe. Måhända skall man invända, yttrad bland annat skattkammarkansleren, att Kar fall, som lemnade en eröfring i ryssarnes händer, gjort de förbundnes ställning vid; kongressen ogynsammare. Men af protokol-; lerna skulle man finna, att redan före denna, fästnings fall hade mellan Österrike, Frank-; rike och England blifvit aftalad och skrift; ligen affattad en fredsplan, som genom det; verkliga fredsslutet icke blott gått fullkomligt; i fullbordan, utan ti.l och med blifvit öfver-; träffad. Å de förbundnes sida hade deremot;. intet medgifvande blifvit gjordt för att ut-j verka återlemnandet af Kars. — Till sin för-. undran finner man Layard bland antalet af. regeringens försvarare. Han trodde väl atti. de politiska följderna af Kars, fall skulle länge ; låta känna sig; men menade att de förebräelser, hr Whiteside riktade mot den nuvarande. regeringen, egentligen träffade den förra sty-) relsen, hvarföre han röstade emot hans för-! slag. ig Tidningarna kommentera flitigt fredskon-! gressens nu. offentliggjorda protokoller och uppehålla sig företrädesvis vid det som angår sessionen den 8 April, då frågan om Grek-; lan 1, Italien och den belgiska pressen var å bane. Times uppträder med mycken skärpa emot grefve Walewskis afsigt att inskränka den belgiska pressen. Om den belgiska pres-! semn,, säger Times, öfverskrider gränsorna för en tillbörlig kritik, så stå landets domstolar öppna för fransmännens kejsare lika välj som för den lägste undersåte, och om af en eller annan anledning någon rättvisa der ej står att vinna, så är det vida bättre att man : utsätter sig för en liten olägenhet, än att man drager svärdet mot en svagare stat, som icke förmår göra motsånd och dock blyges att! underkasta sig sin mäktige grannes bud. Äf-; ven skulle grefve Walewski, om han så häftigt besvärar sig öfver den belgiska pressens anti-imperialistiska ton, likväl besinna, att en j. del. af. densamma med samma opartiskhet gjort kejsarens af Ryssland sak till sin egen, och att grundandet af ett borapartistiskt blad PRI TNE MPR LASSÖ neve kkp