Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 3

Du glömmer bort vår öfverenskommelse, sade han, mins du ej att jag förbjudit dig kalla mig för herre? Förlåt!... jag skall ej göra det mer., Välan!... Berätta nu fort hvad som står på. Jo, det är ingenting mer och ingenting mindre än att sedan tvenne dagar en karl hvarje afton smyger omkring i trädgården. Hvad för en karl? Åh, om jag visste det, så ber jag er vara öfvertygad om, att jag ej skulle hafva en sådan ovisshetsfrossa, som jag nu har Vi måste underrätta bröderna ... aJaså, för att låta mig förfela mitt hugg? Ja, deruti vore det just skäll! Hvilket hugg ! Jag skall beskrifva för er alltsammans. , . Karlen kommer alltid fram bakom den der lilla muren derborta ... Vet ni hvad jag menar för en? Ja bevars, jag har hela förmiddagen legat i fönstret och beundrat de sköna trädgårdarne. Nå, då vet ni också att vi hafva en ny byggnad midtemot oss. Den, uti hvilken man grälar ? Alldeles, just uti den, som de der elaka foglarne, hvilka heta qvinnor, så tappert munhuggas -.. Nåväl! den der byggnaden är helt och hållet skild ifrån klostret genom en med persikoträd betäckt mur. Uti hvilken det finns en port, som sätter klostret i förbindelse med den nya byggnaden... Är det inte så ? Det är sannt, men den porten är stängd på andra sidan, och det kan således ej vara genom den, som den ifrågavarande karlen smyger... Nej, han kommer rakt ifrån höger... det ser till och med ut, som om han komme ifrån sjelfva klostret. I Min Gud, hvad du plågar dig för ingen