Aftonbladet – 6 maj 1856, sida 2

torde derfört ej vara ur vägen att till en början taga en öfversigt af borgareståndets sammansättning vid den sista riksdagen och af de partier, som på senaste tiden visat sin verksamhet inom detta stånd. Det i egentlig mening konservativa partiet är inom borgareståndet föga talrikt, och skulle cj i någon enda fråga förmå öfverflygla det rent liberala, så framt ej det förra vid vissa tillfällen först ä ktes af hjelptrupper, iklädda en rustning, hvars färger icke äro så lätta att af oinvigda ögon igenkännas, det senare åter vid samma tillfällen öfvergåfves af personer, hvilka, ehuru flitigt höjande liberalismens fältrop och i allmänhet bekännande sig til opp sitionen, likväl, när omständigheterna så foördra, ej heller förgäta den gamla satsen: lugen regel utan undantag. Det verkligt frisinnade, emot hvarje slag af allenastyrande fientliga, i högsta. mening progressiva clementet inom borgareståndet företer visserligen en ganska aktningsbjudande massa, men utgjorde dock vid sista riksdagen ofta en minoritet i frågor af det slag, som mest intresserade kärnan af nationen. Huruvida nu under den stundande nya riksdagen detta element kommer att i alla vigtigare frågor blifva majoritet eller minoritet, beror på valmännens upplysning, oberoende och vaksamhet. Män, som endast hafva det allmännas intresse för ögonen, göras nu så mycket mera behof i borgareståndet, som vid nästa riksdag en ny fråga kommer å bane, ehuru väl ej ytterst beroende af ständernas afgörande, den nemligen om jernbanornas sträckning, hvilken ej mindre än den om tullbestämmelserna berör de vigtigaste enskilta och sinsemellan stridigaste intressen, och derföre förmodligen här såsom annorstädes kommer att utgöra ett förträffligt medel till köpslagande om röster och en efter all sannolikhet ingalunda försmådd utväg att vinna anhängare. Då allmänt inom landet börjar hysas en alltmera stadgad opinion om otillbörligheten och vådan af det pu rådande grundlagsvidriga allenastyrandet, och då en sådan opinion, för att erhålla konstitutionell vigt, måste finna sitt uttryck hos rikets ständer, och deribland främst inom borgareståndet, så kan man frarför allt ej nog eftertryckligt lägga de väljande på hjertat att vid utöfningen af sitt maktpåliggande värf ha denna opinion och angelägenheten att åstadkomma en sannt konstitutionell styrelse företrädesvis för ögonen, och ej mindre taga i betraktande kandidater genom handling bestyrkta åsigter härutinnan samt karaktersfasthet, än deras politiska tänkesätt, oberoende och rättrådighet öiverhufvud. Antagande att vil de stundande valen till den nya riksdagen tankarne, såsom vanligt, i första rummet fästa sig vid de persor, som senast varit riksdagmän, vilja vi derföre nu företrädesvis ur denna synpunkt företaga en liten revy af de representanter, som utgjorde sista riksdagens borgarestånd. Vi börja härvid, som billigt, med Få stadens och de större ernas. Bland hufvudstadens representanter af magistraten är i främsta rummet att märka hr Gråd. Hans fasta och sjelfständiga karakter, ; utmärkta förtjehster såsom statsutskotisot komma tvifvelsutan nu likasom tillförene alt ådraga honom valminnens up I ärksamhet. Hr Brodin tillhör. likasom hr den gamla liberala stammen; hans moderaiion har ej varit förenad med något vack-i lande i principer. Detta kan deremot ej så be 1 sas om hr Gustafson. I grunden ven de gamla tullförfattningarne och de yrdningarae, har hans politiska! iftande, att han ej med fullt het synes kunna påräknas på minstone ej på de liberalas. andlarne märkes frimst hr van. Hans förtjenster äro ej af det slag, ar behöfva uppsö med lykta. Hans Jjus är oj glordt att stäillss under skäppan, och sjelt har han visst icke heller dertill bidragit. Mon förtjenster kurna vara af flera slag.