Aftonbladet – 6 maj 1856, sida 2

AB Or TD, : MAA ER AE tänkligheter en och anran kunde hysa vid den store frihandelsvännens omsorger att från sockerpatroner och bomullsspinnare afleda den blixt, som borde träffa alla andra utan undantag, förstummades för den åska af vältalighet han i dechargefrågan lät rulla fram öfver rådgifvarnes hufvuden. Detta hindrade emellertid ingalunda hr Schwan att sedermera med samma vältalighet för samma regering förorda det största anslag, som någonsin blifvit lemnadt i en svensk styrelses händer. Men här gällde det ett högre intresse, och för ett sådant måste ju alla betänkligheter vika och konseqvensen fick göra dem sällskap. Allt detta kan synas vara ganska bra; men icke blir man sålunda chet för oppositionen inom borgarestånde:. Om hr Schwan å nyo af valmännens förtroende kallas att intaga sin plats i ståndet, så återstår att erfara, huruvida det då blir mera stadigt i den liberala oppositionens leder, eller — såsom styrelsens ombud, vare sig från bänken eller talmansstolen. Hr Binmans liberala verksamhet har visat sig vara af en mera stilla och mera förtroende ingifvande art. Hans pålitlighet i detta hänseende var densamma vid slutet som vid början af sistförflutne riksdag. Blånd minuthandlarne framstår med utmärkelse hr Brinck, åtnjutande inom ståndet ett välförtjent anseende för sitt öppna och flärdfria väsende, ådagalagdt äfven vid ett tillfälle, då frestelsen kunde ha varit stark att handla annorlunda. Att emellertid sjelfva emottagandet af det uppdrag hr Brinck då säges ha fått, strängt taget, utgjorde ett afsteg ifrån konstitutionell regel, kan svårligen bestridas. Men om de ståndsbröder, som bhäruti vilja söka en anledning till klander, sjelfve skulle råkat i en dylik ställning, huru många af dem skulle väl varit mäktige af ett motstånd, helst om de för första gången befunnit sig ansigte mot ansigte med majestätet och en öfverlägsen argumentationsförmåga? Fabriksintresset representerades af hr Almgren, och hvar hade väl detta intresse, sådant det hittills i Sverge blifvit uppfattadt, kunnat finna en mera passande representant? Hvad hr Almgrens politiska åsigter och verksamhet angår, ha de städse tjenat den makt, som gifvit skydd åt de få emot de många: Hvilka denna makts principer i öfrigt må vara eller blifva, skulle sannolikt ej mycket oroa denne representant, hvilken måhända icke ens skulle ha något emot en provisorisk regering, endast att ingenting blefve provisoriskt i tulltaxorna, sedan dessa en gång väl hunnit fixeras tillräckligt högt. Att emellertid prohibitivintresset, klokt begagnadt, kan vara nyttigt i mycket annat än vid bestämmandet af nämde taxor, visste man ganska väl vid sistförflutna riksdag, och regeringens önskningsmål egde då i hr Almgren vanligen ett pålitligt och ganska verksamt ombud. Bland representanterna för handtverksklassen märktes hr Spångberg, en trogen vapendragare åt hr Almgren; derjemte en slags kyrkorerormator. Ur hans huvud eller åtminstone ur bars motion utgingo de idderi återgående, som slutade med en sakramentallag. Vida skickligare och i visst hänseende liberalare, huru kansko icke med anspråk på deraf, v hr Hesselgren, förklarad vän likväl till skråndet och häruti ifrigt umerstödd af hr Lundh. Inom det rent politiska gebitet tillhöra de båda sistnämda medelklassen. som karakteristiskt för hufvudstad klassvis valda repressatanter må slutligen erinras, att den ende af dem,som under diskussionen inom borgareståndet vid förra riksda1 angående den ifrågasatta utvidgningen af entationsrätten inom detta stånd, yttrade sig för antagandet af konstitutionsutskottets au hvilande moderata förslag i detta afseende, var hr Binman. Deremot ville hrr Hesselgren, Lundh, Almgren och Spångberg hafva såsom ståndets gemensamma tanka uttryckt, att förget vore hvarken nödigt eller nyttigt att a. De öfrige tego eller voro icke vid diskussionen närvarande. Hr Brinck hade redan inom konstitutionsutskottet, såsom ledanot deraf, anmält sin reservation emot förslaget, Öm vi nu härifrån öfvergå till rikets andra stad, och dess representanter vid förra. riksJagen, om ka ej utan skäl blifvit sagdt, att de hvar för sig äfven representerat trenne särskilta politiska grundsatser, finner man en af dem sedan dess med döden afgången. Konservatismen och regeringen hafva gjort en stor förlust i hr IWijk. Det blir ef mycket intresse att erfara, huru Göteborg kommer att besätta den lediga platsen, antingen med en person af efamma politiska opinion clier så, ut något af de båda andra partierna, hvilka lst såge fö till ett, vinner en förg. Den mera radikala sidan af det rala partiet representerades vid förra 1:ksdagen på ett bestämdt och förtjenstfullt af k, en man, som med Ht 4 tl: nlig talarelörmåga förenar den mu: ständiga hållning, och för öfrigt v hylla framåtskridandet i alla riktoi stat och . Samma egenskape märka hr Björck, måste äfven tiller Wern, ehuru den ställning hanide vlitiska gorna intagit varit mera moderat, någon gång sv fvande. Att man stundom velat finna denna ställning mindre klar, toråe härröra dels af den eftergifvenhet, synnerligen i anslagsfrågor, som han vid vissa tillfällen visat, dels af en viss slutenhet. Skulle hr Wern vilja intaga en mera rak hållning emot hvilmm RR ot e s r E ken som helst — för att begagna hr Schwans ord — och låta det dunkla, obestämda fara, ) så skulle denne utmärkte och, genom sitt arbete om bristerna i vår ståndsförfattning, likaenom sin motion vid sista riksdagen om hammarskatten och tackjernstionden, högt f rtjente riksdagsman blifva en ännu större vinst för det liberala partiet, än han hittills varit. Från Norrköping har man utan tvifvel att åter vänta hr Lagergren, hvilken sannolikt I komme att göra regeringen vigtigare tjenster från bänken än från talmansstolen KonserHN ry ee