Aftonbladet – 5 maj 1856, sida 2

— Efterhand börjar det någorlunda klart framstå, hvad-de makthafvände i England och Frankrike menat, då de i allmänna ordalag förklarade, att freden icke finge bli vanhederlig för Ryssland. Deras organer inom tidningspressen hafva, så länge det ännu kunde anses ovisst, om fredsverket skulle komma till stånd och så länge det ansågs vara af vigt att söka afväpna och neutralisera den europeiska opinionen, haft all möda ospard att framställa den blifvande freden i det fördelaktigaste ljus, och lägga utomordentlig vigt på alla de bestämmelser, som syntes innebära något slags band på Ryssland, men deremot alldeles lemna å sido hvad som kunde väcka tvistemål och. farhågor i afseende på möjligheten att fullständigt och könseqvent genomföra fredsvilkoren och åt freden gifva någon varaktighet. Sedan freden numera är ett faktum, en afgjord sak, som icke kan ändras, kan och behöfver man icke längre dölja svagheten, bräckligheten uti och den inre motsägelsen NANTERRE