Aftonbladet – 5 maj 1856, sida 2

drig!... för missledda vänner, alltid! Gå nu och vänta mig i Saint Denis bland katolikerna; jag skall ha upphunnit er före aftonen. . Jag lemnar er, sire. Under vägen vill Jag försöka att vilseleda hugenotterna; när de se mig, som aldrig lemnar er vid en fara, aflägsna mig från detta ställe, skola de kanske sjelfve falla på den idån att ni icke är här; men hjelper det icke och de håna mina föreställningar om nödvändigheten af att respektera ett kloster under vapenhvila, så 1åter jag dem i Guds namn blokera Genovi fainerklostret, medan ni i lugn upphinner S Denis. — Det kallar jag för att tala i min sma tack redlige vän. Man lär sig i ers majestäts skola, svara!de chevalieren. Crilion gick nu att upphäfva Pontis för hållningsorder, lät skyndsamt sadla sin häst och lemnade klostret. Henrik såg honom möta en del af hugenottsqvadronen, hvilken småningom nalkades. Soldaterna kände förmodligen genast igen den store fältherrn, ty konungen förlorade honom snart ur sigte bland den honom omgifvande masian. Ja, jag talar bran, mumlade konungen, hvars ansigte ännu var tryckt emot fönsterrutan, men här finnes någon som talar ännu bättre . .. ädle, talande broder!) Ett lätt frasande af tyg kom Henrik att hastigt vända sig om. Det var brodern Robert, som stödde sig emot spiselkransen, medan hans fingrar oupphörligt arbetade på en liten vaxfigur. Konungen skyndade tram till honom, sedan han först väl stängt dörren; de voro ensamme. : Det är någon der nere, som önskar tala med chevalier de Crillon, sade brodera Ra