Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 2

ändighetsvarer är genom kongl, förordningarne den i 6 September nästlidne år och den 11 sistlidne April nånad till en början för viss tid -medgifven och toagen för dessa varor till följd deraf em sjelfva den förordning om bränvinsförsäljningen, som . ena sidan tillskyndat stadskassan den ökade in-; omst, hvarå anspråk från flere håll, och nu senast f kongl. lasarettsdirektionen blifvit framställde, har, . andra sidan medfört för stadskassan ganska betydande örluster. Så har, till omedelbar följd af denna förrdning, den inkomst stadskassan alltsedan år 1824 utnjutit af distilleringsrättighetens öfverlåtande uppört, och kommer utan tvifvel behållningen af den senom kongl. brefvet den 23 Februari 1838 staden illagde brooch kajafgiften af våta varor, att till ljd af de förändrade förhållanden denna förordning mkallat, i betydlig mån förminskas. De lagstiftingsåtgärder, hvilka, efter hvad här ofvan är nämdt, komma att i motsatt riktning mot hvarandra på tadskassans finansiella ställning inverka, äro allt för y2, att hufvudresultatet af desamma, skulle i närrarande tidpunkt kunna med visshet beräknas, men m ock, hvad knappast är att förvänta, den ökade nkomsten af bränvinsförsäljningen blifver tillräcklig utt betäcka saknaden af de inkomster dem stadskasan samtidigt dermed forlorat, kommer den säkerlisen icke att lemna något öfverskott för sådane beof, om hvilkas uppfyllande kommunen har att draga örsorg på annan väg, än genom anlitande af stadsvassans för helt andra ändamål afsedda inkomster, wvilka redan länge funnits, äfven för dessa ändamål, tillräcklige(3) Skulle, i motsats till hvad drätselkommissionen såunda antager, någon behålining af ifrågavarande afvift för stadskassan uppkomma, anser insändaren lika ned redaktionen af Aftonbladet, polisinrättningen afva grundadt anspråk att deraf åtnjuta hvad den ör sitt vidmakthållande kan ytterligare behöfva, men utt betaga stadskassan rättigheten att i främsta rumnet af denna inkomst godtgöra sig för andra, som sått för densamma förlorade och hvilka icke kunna vå annan väg ersättas, skulle ej osannolikt försätta tadens förvaltande styrelse i nödvändighet att besagna sin rätt att medelst uttaxering betäcka bristen i de inkomster, som för stadens allmänna behof ;rfordras. (4) Hvad i sådant fall skulle vinnas af ;ränvinsmedlens användande till nedsättning i de tryckande fattigtaxorna, är åtminssone ovisst; men vättre synes vara att stadskassan bibehålles vid de nkomster, hvarmed dess redovisningsskyldige förvalare blifva i tillfälle avt hädanefter, såsom hitintills, bestrida de oundgängliga utgifterna, sådan uttaxering förutan. (5) Efter att sålunda hafva fullständigt och för let mesta med insändarens egna ord redogjort för hans sätt att betrakta denna sak, tillägga vi några anmärkningar. I. Insändaren har bär synbarligen till förmån för den sak, han vill försvara, förvexlat kommunen med det burskapsegande borgerskapet. Det senares skyldighet att på ettanständigt sätt aflöna de embetsoch tjenstemän. som för dess räkning tillsättas och som det ensamt eller genom sina fullmäktige väljer, äfvensom dess rätt att dertill taga sina inkomster af hvad slag som helst i anspråk, hafva vi aldrig bestridt. Men stadens öfrige invånare kunna icke mera opåtaldt medgifva, att borgerskapet betraktar sig såsom ensamt utgörande kommunen och för bestridandet af hvilka stadens borgerliga utgifter som helst använder medel, som äro anslagna för kommunala behof i rikets ständers mening. 2. Drätselkommissionen yttrade likväl i sitt utlåtande af den 19 Mars.d. å. öfver stadsnämdens ansökning med egna ord: Den ökade inkomst som af bränvinsförsäljningen i hufvudstaden inflyter är långt ifrån att, såsom stadsnämden förmenar, lemna något öfverskott, som kan till fattigvårdens behof användas, fasthellre otillräcklig att deraf bestrida för stadskassan så angelägna utgifter som en af tidsförhållandena påkallad förhöjning i aflöningen åt stadens embetsoch tjenstemän, öfver hvilkas framställningar derom drätselkommisionen endast af sådan orsak nyligen måst i hufvudsaklig måtto afstyrkande sig utlåta., Ehuruväl kommissionen i sitt af insänd. åberopade underd. utlåtande yttrat sig på ett försigtigare sätt, synes dock dess uppfattning af bränvinsförsäljningsmedlen såsom en tillgång (ehuru otillräcklig) för bestridande af löneförhöjning åt stadens tjenstemän här tillräckligt tydligt uttalad. Då dessutom det yttra de, ur hvilket vi anfört dessa ord, är afgifvet senare än det af insändaren åberopade till Kongl. Maj:t, så är man så mycket mera berättigad, att anse den verkliga andemeningen af det underdåniga utlåtandet här framlysa, som kommissionen sjelf uttryckligen förklarar, att hon endast af sådan orsak (emedan bränvinsmedlen voro otillräcklige) hade utlåtit sig afstyrkande om tjenstemännens ansökning. Huru det för öfrigt rätteligen förhåller sig med detta afstyrkande, synes af ofvanstående, hvaraf man finner att en förhöjning med 254 blifvit tillstyrkt för 2:nc är. När härvid till Kongl. Maj:t säges, att löneförhöjningen tills vidare endast skulle bestridas af befintliga besparingar, så bör icke förbises, att dessa besparingar endast blifva tillgängliga för detta ändamål derigenom, att inkomsten af bränvinsmedlen genom en anordning, hvars rättmätighet med skäl kan sättas i fråga, numera ingär i stadskassan, samman: slås med stadens öfriga inkomster och sålunda användes till bestridande af stadens utgifter af hvad slag som helst och till betäckande af de brister, som uppkomma äfven på sådana håll, som hafva alldeles intet att skaffa med de kommunala behof, för hvilka denna inkomst af rikets ständer egentligen afsågs. 3. Man finner af detta drätselkommissionens nyaste utlåtande i ämnet, likasom af de förra, att kommissionen fortfarande betraktar såsom en sjelfskrifven sak, att bränvinsförsäljningsmedlen tillhöra stadskassan och utan betänklighet kunna till förmån för borgerskapet användas för betäckande af de brister, som på ett eller annat håll uppstå genom minskade inkomster under andra titlar. Men det är just rättmätigheten häraf, som vi helt och hållet hactrida Orm etadekasggang inkametor af tnlar