Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 2

minuteringsafgiften blifvit för detta ändamål I meddelad till för var för drätselkommissioTför de embetsoch tjenstemän, dem kommunen nöd Jjunktur kunde med full tillförlitlighet beräknas, icke 1 Och nu ligg tallrik vill jag ej säga, ty så barbarisk är! STOCKHOLM, den 3 Maj. Såsom i går i korthet omförmäldes, hafva vid det i går hål!na sammanträdet mellan magistraten och stadens femtio sldste de vid tillfället föredragna frågorna om anslag af afgiften för spritdryckers försäljning och utskänkning blifvit afgjorda på det sätt, att stadsnämdens begäran om förhöjning till 20,000 rår af det förut med 10.000 rdr af bränvinsminuteringsafgiften utgående anslaget för hufvudstadens fattigvård icke rönt framgång, utan i enlighet med drätselkommissionens utlåtande blott en lika summa som firut af bränvinsbeviljad. Deremot har öfverståthållareembetets anspråk på en förhöjning med icke mindre än 19,666 rdr 32 sk. i anslaget till polisen blifvit gilladt istrid mot drätselkommissionens utlåtande, som blott tillstyrkte en förhöjning af 25 4 (eller icke fullt 14.000 rdr) i det förut af bränvinsmedlen utgående anslaget. Vi hafva erkänt behofvet af någon förhöjning i anslaget för polisen, men vi tro, att hrr femtio äldste i detta fall gerna hade kunnat låta bero vid hvad drätselkommissionen hade tillstyrkt, och det så mycket hellre, som underhållet af polisen i rikets hufvudstad är en angelägenhet af den allmänna beskaffenhet. att, i händelse denna tillökning icke skulle befunnits tillfyllestgörande, ett större bidrag af statsmedel än det nu derifrån utgående beloppet, som icke ens uppgår till fullt en niondel af den nya utgiftsstaten för Stockholms polis, hade med skäl kunnat yrkas. Deremot kunna vi icke annat än på det lifligaste ogilla, att drätselkommissionens utlåtande angående anslaget till fattigvården hos magistraten och borgerskapets äldste vunnit ett afseende, som det icke förtjenade och son endast kunnat ske genom ett beklagansvärd: förbiseende af de ändamål, som rikets ständer afsågo vid deras beslut om bränvinsmedlens användande för kommunala behof. Frågan om löneförhöjning till magistraten: embetsoch tjenstemän äfvensom till dem pi drätselkommissionens stat och vid uppbördsverket blef emellertid icke i går afgjord, uta: uppskjuten tills vidare, — Vi redogöra här nedan för den i går omtalade uppsats, hvilken blifvit redaktione: nens framställningar i dessa ämnen; och di vi icke för vår del kunna godkänna insändarens sätt att betrakta saken, bifoga vi efteråt några anmärkningar. Insändaren säger sig icke vilja ingå i pröfning ai frågan, huruvida en någorlunda tillrädklig aflöning gas i judiciell eller administrativ väg använda, icke må anses utgöra ett bland kommunens mest angelägna behof och med rätta taga kommunens inkomster, af hvad slag som helst, i anspråk (1); men bestrider helt och hållet, att stadsstyrelsen verkliger ämnat att använda ifrågavarande medel på sådant sätt. Och såsom bevis anföras drätselkommissionen: ord i dess den 12 nästl. Mars till K. M:t afgifna und. utlåtande öfver stadens embetsoch tjenstemäns ansökning om förbättrade lönevilkor, i hvilket kommissionen först vitsordar lönernes ringhet och otillräcklighet samt fäster uppmärksamhet på behofvei af en förbättring, men derefter söker visa att, ehuru stadskassans alla af handeln och sjöfarten härflytan de inkomster under de 2:ne senast förflutna åren uppgått till betydligt högre belopp, än de under något föregående år utgjort, samt lemnat en icke ringe behållning för stadskassan, förhållandet emellan kassans utgifter och inkomster, sådane de för framtide och oberoende af nu för hand varande tillfälliga konMEESE en R hn or DA PR. br ät syntes medgifva en löneförhöjning, som kunde leda till kassans framtida skuldsättande, hvarföre kommissionen anhåller att ännu ett år få afvakta den vidare utvecklingen af dessa förhållanden, innan definitivt utlåtande öfver den ifrågasatta löneförhöjningen afgåfves; och fortfar kommissionen derefter med egna ord sålunda: men som de för hand varande behofven likväl måste, om än provisoriskt och så vid: sig göra låter, afhjelpas och besparingar från d: tvenne sistförflutne för stadskassan inkomstrika åren förefinnas till ett belopp, hvaraf lönerne kunna med 2596 under 2:ne år förhöjas, så tillstyrker kommissionen att cn sådan förhöjning må beviljas. Det är således, pås insändaren, från de af tillökningen i stadens ordin inkomster af handeln och sjöfarten under åren 1554 och 1855 uppkomne besparingar. men ej af den extra inkomsten af bränvinsförsälj ! ningen, hvilken inkomst dessutom ej förr än den i oktober sistnämde år tog sin början, som drätselkommissionen tillstyrkt en löneförbättring för åre 1856 och 1857. (2) H Att den inkomst, som af bränvinsförsäljningen inflyter, icke vore att taga i beräkning för några nys eller ökade utgifter af hvad slag som helst, anser insändaren vara ådagalagdt af drätselkommissionens i dessa dagar afgifna utlåtande öfver lasarettsstyrelsens hos K. M:t i und. gjorda framställning om an slag af dessa medel för lasarettets behof. Kommis sionen yttrar nemligen der: Den inkomst, hvarai kongl. lasarettsdirektionen ansett den begärda förhöjningen i kommunens bidrag till lasarettet kunna anisserligen på sätt direktionen antydt blif vit genom bestämmelserne i kongl. förordningen der 18 Januari 1855, angående vilkoren för rättigheten; till försäljning af bränvin m. m., ej obetydligt ökade och tillökningen kan antagas uppgå till omkring; 50,000 rår bko om året, men man misstager sig de oaktadt högeligen, om man tror att stadskassan ställning på det hela vunnit förbättring, och att de: nu mer än förr eger förmåga att bidraga till uppfyllandet af andra kommunala behof, än dem tör! hvilka dess tillgångar egentligen och i främsta rummet äro afsedda. Andra inkomstkällor för stadskassan hafva nemligen samtidigt med och efter införandet af den nya beskattningen å bränvinet dels minskats, dels försvunnit, och måste följaktligen, då nya eller ökade sådane uppstå, dessa i stället anlita till bet adeas ordinarie utgifter, hvilkt långt ifråi a till sörre eller mindre dei indragas eller förminskas, fa tbellre år ifrån år tagvj ökade tillgångar i aaspråk. Till följd af hvad kongl kungörelsen den 19 Decen:ber 1855, om tullfri utförse! af stångjern innehåller, har, från och med innevarande år, alltolag af denna betydliga exportartikel gätt för! staden förlorad. Böter för felaktigt jern, som vägföres,; komma icke stadskassan till godo, sedan kongl. förordningen om jernvräkeriet i riket af den 17 Maj 1814 blifvit genom kongl. förordningen om svenska jerneffekters stämpling af den 12 Januari 1855 upp1 Tullfri införsel af viktualieoch andra nödger hon der på sin nätta man väl icke, att man också äter upp henne? I Nu ligger hon der och ser ännu i döden med sin hruastna blick så mildt förebrående på de