Aftonbladet – 29 april 1856, sida 2

lock klart, att det antal af 12 till 13 unga nän om året, hvilka kunna vid Ultuna emotagas, är så ringa, att ett ganska stort antal f nämde klassers barn — alla andra att föriga — som skulle önska att utbilda sig till retenskapligt underbygda landtbrukare, måste plifva i saknad af den undervisning de åstunda. Jet torde ej kunna med framgång påstås, att let vore för mycket, om staten påkostade en ;rundligt vetenskaplig undervisning åt etttill våhundrade personer om året i ett yrke, som ;j allenast frambringar föda och kläder för rela landets befolkning samt råämnen för västan alla öfriga näringar, utan ock genom 1tförseln af sitt öfverflöd under de sista åren nbringat från 10 till 30 millioner riksdaler om året — skulle än denna undervisning årigen kosta staten en eller annan million — enär det just är detta yrke, som hufvudsakligen inbringar alla de millioner, som staten för andra ändamål måste utgifva, och då yrkets natur är sådan, att ju mera man gifver det, ju mer gifver det ock i mångdubbladt belopp tillbaka. Om nu sjelfva satsen — nödvändigheten af full tillgång på vetenskaplig undervisning i landtbruket och dess hjelpvetenskaper för det uppväxande slägtet — ej kan förnekas, så återkommer man till sjelfva den konkreta frågan om sättet, hvarpå detta bör tillvägabringas; och häri råder mera olikhet i åsigterna, än uti tvisten emellan vetenskapen och handtverket. På Lidköpings landtbruksmöte rådde blott en åsigt rörande detta sätt, och man förenade sig i den önskan, att tvenne eller till en början ett högre landtbruksläroverk borde (utom Ultuna) inrättas. På Upsala möte, förlidet år, höjde sig några få röster för bristens afhjelpande genom utvidgning af det institut vi redan ega. Af diskussionsprotokollerna synes, att de, som försvarade utvidgningen af Ultuna, ansågo att om — såsom -de förmenade — samma ändamål kunde vinnas genom att bereda utrymme åt ett fördubbladt antal elever på Ultuna, så borde denna utväg blifva billigare, samt Ultuna. derigehom fullkomligare, och således detta sätt att tillvägagå hafva företrädet. Häremot tala dock många skäl, af hvilka det vigtigaste tvifvelsutan är det, att den praktiska undervisningen, som vid ett landtbruksläroverk måste gå hand i hand med den teoretiska, blir ofullkomlig, i samma mån som antalet af lärjungar öfver en viss gräns ökas, och att-en utvidning af nämde läroverk således icke skulle vara ve förbättring eller ett fullkomnande, Pan snår rare en försämring; att Ultun iokKe ke a . icke kan, med shå 12 2 talet at clever; MARE Cararepersonal, öka an1 ovilkorlip. 2 t ökandet af elevernas antal ovilkorlixen skulle fordra ökandet af läTärnes, jemte uppbyggandet af nya hus både för elever och lärare; att närheten af universitetet icke är en fördel — enär ingen af universitetets lärare tillika kan vara lärare vid Institutet — men deremot kan medföra många olägenheter, enär studentlifvet icke bör införas vid ett landtbruksläroverk ; samt slutligen att å andra sidan den täflan, som säkert skall komma att ega rum emellan tvenne eller flera instituter, bör bidraga att hos dem framkalla en lifligare verksamhet samt mången vigtig förbättring. Den erfarenhet, som i andra länder blifvit vunnen, bekräftar till alla delar komitåns här yttrade åsigter: ju större instituterna varit, ju större antal elever der blifvit emottaget, ju mera har också undervisningen blifvit teoretisk och ju mindre har det afsedda ändamålet — att bilda på en gång vetenskapligt underbyggde och praktiskt skicklige landtbru are — vunnits. Versailles, som var det stör ERE DE TON vDTRNAN INT FADO TNSASEANBATER dm ovinskontors lånerörelse, från den 23 Febr. Mars 1855.