Aftonbladet – 29 april 1856, sida 2

Om föremålet för detta -hat varit en vanlig privatman, stående utom denna epoks politiska frågor, hade förmodligen den gascogniske adelsmannen uppfattat sin rol helt annorlunda; ett värjstygn hade då varit den naturliga betalningen för denna förolämpning. Men vår väns fiende var en förnäm herre, en mycket hög och mycket mäktig prins; denne man var, observera hvilken sällsam slump, äfven en fruktansvärd fiende till konung Henrik III, så att den ädle gascognaren i sin hämd på en gång arbetade för sig sjelf och sin herre, Jag skulle gerna säga er namnet på denne furste, hvilken gjorde Henrik TI så mycket ondt men ni har inom ert kloster en viss säng, som tillsluter min mun .. . — Tala i alla fall, herr ehevalier, öfversatte brodern talaren. Denne prins tillhörde det lysande huset Guise; det var en bror till de vid Blois dödade Guiserne och hertiginnan af Montpensier. Han hette då och heter ännu hertigen af Mayenne. Fordom konspirerade han mot Henrik III, i dag strider han mot Henrik IV. Det var denne fiende, som vår vän, den tappre, trogne och snillrike gascognaren velat utmana på lif och död... Leta väl efter i era tankar, ers högvördighet, om ni icke vet hvilken jag menar,.. men om ert minne sviker er, så fråga brodern Robert, han skall kanske kunna gifva er några upplysningar angående den oförliknelige man, som varit Henriks af Navarra ende verklige vän. Dessa ord, hvilka monarken uttalade med hela den skicklighet och innerliga värma som i så hög grad utmärkte hans stora själ och ädla hjerta, drefvo Gorenflots dumma förvåning till det yttersta. Hans vidt utspärrade ögon frågade oupphörligt Robert och syntes bönfalla honom om en snar Hjelp ur denna grymma förlägenhet.