Aftonbladet – 28 april 1856, sida 3

saa Juridik. Vid juridiska föreningens extra sammanträde sistlidne fredags afton diskuterades frågan om verkställighet af fängelsestraffen, så vidt de äro förenade med skyldigheten till arbete. Hr assessor R. Th. Cederschiöld, såsom ledamot af fångstyrelsen, framställde härvid svårigheten att åt fångar, som hållas i ensamhetsfängelse eller s. k. cell, finna passande arbeten. Han erinrade tillika om nödvändigheten att, så vidt utrymmet medgifver, anvisa ensamhetsfängelse åtminstone åt alla de förbrytare, som första gången dömdes till s. k. straffarbete. Straffets ändamål vore här i första rummet fångens förbättring och icke arbetstvånget. Den förra kunde svårligen åstadkommas om sammanblandning med andra fångar fioge ega rum. Uti eellfängelset blefve också sysselsättning medelst arbete snarare en tröst och lindring än ett tvång. Äfven den religiösa inverkniogen genom fångpredikanten vore der kraftigare än i gemensamhetsfängelset, hvarföre oek förhoppningen vore mera grundad att genom cellstraffet kunna till samhället återlemna fången ångerfull och förbättrad. At dessa skäl hade fångstyrelsen städse jakttagit den grundsats, att i ensamhetsfängelse insätta de fångar, hvilka voro dömda till straffarbete, ej öfverstigande sex månader. Någon tvekan hade likväl uppstått, huruvida de fångar, hvilkas straff genom Kongl. Maj:ts nåd blifvit förvandladt till viss tils fängelse i cell, utan särskilt bestämmelse att de der skulle bållas till arbete, kunde af administrationen få sådant arbete sig ålagdt; äfvensom huruvida, der tillräckligt antal celler för emottagande af fångar i ett eller annat länseller kronohäkte saknades, fångstyrelsen vore berättigad att förflytta fången till mmm