Aftonbladet – 23 april 1856, sida 2

tills uppfattat detta förhållande fullare, än ännu de protestantiska folkens. I Frankrike ensamt egna sig flere tusende qvinnor (mesta delen ogifta) till barnens och de värnlösas vård. Men sannt är, att de religiösa ordnarne der tyckas ge åt unga ogifta qvinnor ett skydd, som de hittills saknat i protestantiska länder. Fruntimmersföreningarne, som begynt uppstå hos oss, ge dock till en viss grad ett sådant skydd och tillåta med detsamma en vida friare, skönare utveckling af anden och dess verksamhet, än de katolska ordnarne. Hvarje ung flicka kan, i föreningens hägn, såsom skyddsmoder sluta ett värnlöst barn till sitt hjerta och smaka det ädlaste af en maders glädje. Föreningen betryggar henne för den ekonomiska tyngden af barnets försorg och för allt tryckande bekymmer för dess framtid. Föreningen är den allmänna modren, mormo !ren, om Jag så får säga, till hvilken den unga modern får gå med alla sina bekymmer för Larnbarnet. .. Jag har kallat skyddsmodren vår förenings skönaste blomma, men det blir hon endast genom den goda vilja, det allvar, med hvilket hon uppfyller skyddsmodrens värf, Den skyddsmoder, som tager dot allt för likgiltigt, eller som lätt uppgifves vid mötande svårig-. heter från barnets eller fosterföräldrarnes sida, och då .icke vidare vill befatta sig med det barnet, är icke den goda skyddsmodren. Den goda. skyddsmodren har tålamod med barnets fel och ; uttänker medel till att afhjelpa dessa, eller sätta barnet i förhållanden, der de af sig sjelf lik-; som bortfalla. Ett af de väsentligaste är, att fa barnet i ett verkligen godt, för barnet pasnde hem. Dermed kan man hastigt nog ndra barnets okynne elier elaka vanor. Tvenne exempel öfver hvad behandling och omgifning kunna verka på barnen skall jag taga mig friheten anföra. (Forts. följer.) !