Aftonbladet – 23 april 1856, sida 2

ni beväpnar er emot lidandet endast med edra egna krafter, så skall det otvifvelaktigt öfvervinna er. Om i stället att öfverlemna det åt den Gud, som ställde det i er väg, ni blott insveper er i er sorg, skall detta salighetens budskap gå förloradt för er. Om menniskobjertat aldrig varit mindre slutet för smärtan, så har det icke heller någonsin varit mera öppet för trösten, det vill säga för evangelium. — 4. Til detta kunde man lägga taflan af dei menskliga samvetets eröfringar. Talaren anförde här bevis på underlägsenheten hos det första århundradets samhällen vid jemförelse med vårt tidehvarfs. Af allt detta drog talaren den slutsats, att det mindre vore vår tids sedliga tillstånd, än grundkarakteren af vår kristendom, som vi måste tillskrifva kyrkans andliga oförmåga att verka på nuvarande slägte, samt gaf tillkänna, att de fem följande föreläsningarne skola egnas att granska källan till detta onda, och att söka uppgifva botemedlen derför. Efter en qvarts uppehåll egnade talaren den sista delen af sin föreläsning åt undersökningen om en af den nyfödda kyrkans hufvudläror, den om Kristi snara återkomst, i det han på ett särdeles upplysande sätt tolkade vissa ställen i Uppenbarelseboken med tillimpning af de resultater, som den nyare vetenskapliga forskningen gifvit vid handen. Den andra föreläsningen kommer att hållas nästkommande måndag.