Aftonbladet – 21 april 1856, sida 2

hållning åt sina partier, och den förre var i den uti musikaliskt hänseende intressanta och mästerliga auktionseenen särdeles lycklig i sitt spel. Kören (sopranerna) sjöng tillräckligt falskt, kapellet spelade både Boyeldieus musik och den lifliga, med en viss inspiration skrifna uvertyren af Foroni med vacker sammanhållning. Hr Dreyschock har under sistlidne vecka låtit höra sig på kungl. teatern och dervid ännu mera stadgat publikens rättvisa erkännande af hans likaså solida och helgjutna föredrag af den klassiska musiken, som högst eleganta och lysande salongspel. Pörutom de vid hans första konserter hörda konsertnumror af Mendelssohn och Weber, har hans program äfven nu bestått af egna kompositioner, hvilka så till vida likna hvarandra, att de, utan att ega något högre musikaliskt värde, likväl genom sina effektfulla sammanställningar väcka mycken beundran. Hans Linquietude tilldrog sig dock genom sin mera melodiska och romantiska egenskap, hvilken i minnet återkallade Charles Mayer, stor uppmirksamhet: Denna numer utfördes dessutom med den utmärktaste elegans och lätthet; likaså Mendelssohns vackra Lied ohne Worte, som hr Dreyschock hade den artigheten att gifva utöfver programmet, och hvilken behagliga komposition man knappast kan tänka sig luftigare och mjukare äter ifven. Vid dessa representationer har ätven den unge tenoristen Stenhammar uppträdt i dröra och romans, ur andra akten at operan Profeoch rönt en för den gryende talangen ckrande uppmuntran. Hr Stenhamst öra och röst beträffar, blifvit särdeles lyckligt lottau, och om han af själ och hjerta blifver konsten tillgifven, sarat äfven bangs dramatiska anlag i någon mån