Aftonbladet – 21 april 1856, sida 2

Vi omnämde för några dagar sedan efter en tysk tidning, att den s. k. stora svensia landtlogen uppsagt alla förbindelser med de belgiska frimurarelogerna och förklarat, att den betraktar de belgiska frimurarne såsom icke hörande till orden. Den föregifna orsaken till detta steg var ett tal, som en ledamot af logen i Verviers derstädes hållit den 20 sistlidne Januari. Detta tal, som lärer ha innehållit några demokratiska utgjutelser af det oförståndiga slaget, blef särdeles kärkommet för hela det klerikala, ultrakatolska, mot upplysningen ytterst hätska partiet i Belgien. Dess tidningar meddelade fragmenter deraf, hvilka de beledsagade med lika illvilliga som falska och förvrängande kommentarier, och kastade med innerlig skadefröjd skulden och ansvarigheten för detta helt och hållet personliga uttalande i Verviers på hela det belgiska frimureriet, som är en afgjori motståndare till och en nagel i ögat på det klerikala partiet, på de kyrkliga och politiska jesuiterna. Det i Verviers hållna talet blef emellertid formligen och högtidligen desavueradt och förkastadt af den stora belgiska hufvudlogen Grand Orient, såsom innehållande framställningar och förslag, som vore farliga och stridande mot landets institutioner. De klerikala bladens smäelser hade emellertid redan burit frukt: samtidigt med denna den belgiska hufvudlogens protest anlände det förutnämda bannlysningsdekretet från den svenska nationallogen, hvilket med den Nifligaste tillfredsställeise nu reproduceras i de ultrakatolska bladen, som deremot alideles förtiga för sina läsare den protest, som belgiska hufvudlogen afgifvit. Den svenska skrifvelsen har, enligt Independance Belge, som utreder det rätta förhållandet och som förut meddelat den belgiska protesten, följande ordalydelse: Officiel förklaring. Till följd af erhållen befallning gör jag, undertecknad, Svenska Stora Landtlogens storsekreterare veterligt för alla dem, hvilka läsa denna skrifvelse 1:o Ått Grand Orient och de belgiska logerna, misskännande frimurareordens anda och syften, förkunna, inom och utom sina sammankomster, grundsatser och läror, som förkastas af hvarje sann frimurare och som äro på förhand fördömda af de lagar, som styra 088 ; 2:0 Att det icke mera finnes någon förbindelse mellan Stora Svenska Landtlogen samt Grand Orient och de belgiska logerna; 3:0 Att ledamöterna af Grand Orient och de belsiska logerna i Sverge icke mera betraktas såsom tillhörande frimurarnes orden. Stockholm den 19 Februari 1856. C. L. de Dahlfelt. Den lakoniska och högdragna tonen i denna skrifvelse, medelst hvilken hr de Dahlfelt synes ha firat sin utnämning till riddare af Karl XIII:s orden, den brådska, hvarmed