Aftonbladet – 18 april 1856, sida 2

Henrik störtade till sin afguds fötter. Ni måste äfven uppteckna på detta fördrag, tillade den unga flickan, att Gabriella ville rädda Frankrike., Ja, och i mitt minne står för evigt inristadt, att ni är en engel af godhet, dygd och kärlek; ja, Gabriella, så länge hjertat klappar i kung Henriks bröst, utplånas aldrig derutur er hågkomst.n Monarken reste sig och tryckte den unga flickån mot sitt bröst, med verkliga samvets.qval öfver att genom en låtsad kärlekssvaghet ha bedragit denna så ädla själ. ; Den af glädje och förlägenhet strålande Ga:briella prisade himlen, som ändtligen löst kunI gens hjerta, och i sin själs oskuld tackade hon äfven den ädelmodige prinsen, hvilken för hennes skull ville göra ett så stort offer. Hvarföre visste hon ej att samma traktat några timmar förut tillförsäkrat den listige Henrik Frankrikes hufvudstad? Tvenne dylika eröfringar, Gabriella och Paris, huru många konungar skulle ej gerna ba uppoffrat allt, endast för att ega den ena af dem! Henrik gjorde likväli djupet af sitt redliga hjerta ett heligt löfte, att genom ömhet och beständighet godtgöra den stackars Gabriella för det bedrägeri, hvarpå endast hon skulle blifva den lidande. Ett vänligt handtag och en lojal blick undertecknaae traktaten. Och ni lofvar ju, min ljufva Gabriella, att icke omtala vårt förbund hvarken för priorn eller bror Robert? sade kungen glädtigt, få se om de gissa sig dertilly åhnej, min sköna engel, ingen himmelsk inspiration skall någonsin säga dem hvad som i afton tilldragit sig i den lilla qvarnen vid sjön. Men då hela Europa uttalar sin förundran öfver denna underbara händelse, sade Ga