Aftonbladet – 18 april 1856, sida 2

Nej, min vackra vän, det duger icke, man sätter aldrig sitt ultimatum i första: paragrafen; första . .. men min Gud, Gabriella, hvad vi äro dumma... vi ha begge grymt misstagit oss... härvidlag kan endast en paragraf komma i fråga för att undvika hvarje omsvep och misstag. Af nåd, sire, gör fördraget värdigt er rang och er ära. Naturligtvis, min fagra ros. Gör icke ett fördrag, som binder mig utan att tillika binda er... ty, som jag redan sagt, en ung flicka af min börd håller sitt löfte, om det än skuile kosta henne lifvet... gör ni så med, kom ihåg att ni är er stor konung!... en hjelte!x Sätt derföre sjelf upp vårtraktat, min goda Gabriella. Tack, min dyre kung... Ja, sire, oss emellan är endasten paragraf möjlig, och den måste lyda så här; Emellan mycket böge och mäktige riddaren Henrik, den fjerde af detta namn, konung af Frankrike och Navarra, och Gabriella dEstres, en adelig jungfru, dotter till en af denne konungs trogne och tillgifne tjenare, har blifvit afgjordt och svuret följande: Samma dag som kungen högtidligt och öppet afsvurit den så kallade reformerta religionen, för att inträda i den romerskt-katolska kyrkans saliggörande sköte ..:... Nå väl?... frågade den kärleksdruckne konungen, Skrif det öfriga sjelf, sire, stammade Gabriella och dolde ansigtet i sina händer, Men knappt hade dessa ord flutit från den unga flickans läppar, förrän hennes hjerta, detta så ömma hjerta, sönderslets af grymma samvetsqval och häftiga snyftningar. Heta tårar och djupa suckar beseglade det ingångna förbundet,