Aftonbladet – 17 april 1856, sida 2

Det vore märkvärdigt! svarade kungen, och ett misstroget leende krusade hans läppar. Han hatar er så htet, att han nästan dagligen ger mig räd, hvilka på intet vis öfverensstämma med de egenskaper, som ni tillskrifver honom., Låt höra dessa råd, min Gabriella ! Älska kungen, säger han alltid, älska honom högt, ty han är god och skapad för Frankrikes lycka! Kors!... det var mig en ovanligt hygglig munk. Men, tillägger han, hela denna lycka blir olycka, om han framhärdar i sin farliga villfarelse!... Se der ha vi nu igen den elake munken ! Fy, sire, hvilket styggt uttryck!...Ärman elak derföre att man önskar er eviga välfärd? då är också jag elak! Ni, Gabriella, ni är en engell Här är kungens supå! utropade i detta. ögonblick Gratienne, som helt triumferande framsatte ett stort stenfat, på hvilket den fångade ålen nu rykte, kringspridande de mest välluktande och aptitliga stekångor. Det skall smaka skönt, ty jag är mycket hungrig; men denna läckra supå kan dock : icke jaga mina tankar ifrån denne munk, hvilken gifvit min Gabriella så sällsamma råd,, tillade kungen, liksom för sig sjelf. j Henrik hade icke blifvit bortskämd af mun; karne, ty dessa gode fäder hade redan sedan : länge tillbaka visat sig upproriskt sinnade mot I sina konungar, I en tid af förvirring och anarki flyta alltid de olika gifter upp på ytan, : hvaraf den i alla delar sjuka statskroppen undergräfves, och under denna olyckliga epok: var kyrkan lika sjuk som armån, styrelsen, ! borgerskapet och folket. i Bakom de utmärkte prelaterna, dessa namnj kunnige chefer, hvilka med ädel och sann: