Aftonbladet – 17 april 1856, sida 2

vald och sedermera Palnatoke (i Palnatoke), Brik (i Erik og Abel), Einar Tambeskzelver och sedermera Hakon (i Hakon Jarl) och i Shakespeares stycken Macduff, sedermera Macbeth, Romeo, Hamleth, Kung Lear; vidare Egmont, Don Carlos och sedermera Posa ; Reymond i Badet i Dieppe, Bolingbroke i Ett glas vatten m. fl. Efter Ryges död var Nielsen danska scenens ypperste konstnär. Aren ha icke synnerligt försvagat hans k aft. Icke destomindre tog han 1854 afsked på grund af sjuklighet, men rätta orsaken var, att han icke kunde finna sig i Heibergs dåliga administration af teatern och det personliga åsidosättande, som både han och flera utmärkta artister vid alla tillfällen rönte. Nielsen har, utom skådespelare, äfven i en följd af år varit dramatisk instruktör vid kongl. teatern. Konung Fredrik har gjort honom till riddare af Dannebrogen och tillagt honom professors namn. Han är äfven känd såsom en af de lyckligaste och smakfullaste talare i Köpenhamn, hvilket vill säga mycket. Vid flera fester och banketter, t. ex. vid de stora skjutgillefesterna, har det ofta händt att kung Fredrik, sedan han med några få ord föreslagit en skål eller besvarat en sådan, öfverlemnat ordet åt prof. Nielsen för att fortsätta och närmare utveckla hvad kungen menat, och det har alltid skett på ett både för kungen och åhörarne särdeles tillfredsställande sätt. Prof. Nielsen är af naturen rikt utrustad. Hans röst har en utomordentlig klang; men oaktadt sin styrka är den dock mild och behaglig. Han har gjort konstresor till Tyskland och Paris, och har uppträdt på tyska scenen i Braunschweig, Mänchen och Wien. Sedermera har han (1843) besökt Norge och gifvit gästroler i Christiania.