Aftonbladet – 17 april 1856, sida 2

Ett kyrkans ljus! Ventre-saint-gris Ib En af vår tids namkunnigaste talare. Då känner jag honom bestämdt, ty alla de der herrarne ha utan undantag öfvat sin vältalighet emot min person... nå, hvad heter nu denne utomordentlige man ?... hvad är han ? Det är priorn vid Genovefainerklostret i Bezons. Jaså ... han som tycker om fisk . .. ty det var ju till honom Denis skulle bära den der ypperliga braxen ?... och han heter ? Don Modeste Gorenflot. Jag måste icke känna honom, sade Henrik eftersinnande ; detta namn förekommer mig dock icke helt och hållet främmande. Det är således Don Modeste, hvilken bigtar er och som sagt er, att er eviga välfärd står på spel om ni afhör mig ... Är det inte så ? Jo, sirel Då, Gabriella, afbröt konungen, plötsligen helt allvarsam, mäste jag göra er en förebråelse. Ni har icke handlat lojalt.n Hur då, sirev? frågade den unga flickan förskräckt. Ni har inför mig svurit på, att aldrig för någon omtala mitt namn eller min härvaro; ni har således förrådt mig, fegt upptäckt mig för munkar, mina dödligaste fiender. Sirel... dyre, älska le sire... jag svär vid min och er eviga välfärd, att jag ingenting sagt Sire ss af nåd, tro mig! Jag har ingenting förrådt... jag har aldrig nämt er. Denne Don Modeste består sig cå spioner ? Nej, dertill är han en mycket ör aktnin gsvärd man; men han är begåfvad med en så ovanlig s skarpsinnighet, att intet und gär honom. För öfrigt, min dyre sire, skall! ni icke tro att han hatar er,,, tvärtom