Aftonbladet – 15 april 1856, sida 3

VA VV ARR SM det döda återuppväcka ett förslag, hvilket hela landet trodde redan vara nermylladt i glömska; men hvad jag vet är, att finansministern, som. haft åtskilliga anmärkningar vid det förra förslaget, lät meddela dessa åt några af de gamla petitionärerne och till svar derå fick till sig under hand öfverlemnad der ryktbara, af öfverstäthållaren grefve Hamilton undertecknade, s.k. promemorian, om hvar nnehåll allmänheten ännu i denna stund saknar Fännedom, likasom angående sättet huru denna promemoria tillkommit. Sannt är, att samman: komster höllos mellan åtskilliga medlemraår af Stockholms börs och några andra personer; der ett par handskrina exemplar af förslaget till bolagsreglor voro. tillgängliga. Deremot bestrida vi bestämdt, att detsamma ,diskuterades, eller ens kunde diskuteras af de. vid sammankomsterna närvarande personerna, innan de erhållit någon annan kännedom deraf; än den, som kan fattas vid en hastig uppläsning; ja då petitionslistan kringsändes för att vinna underskrifter, åtföljdes icke ens den af det. förslag till bolagsreglor, hvaromskulle petitioneras, hvarföre också flere redbare personer af Stockholms börs tillbakavisade den med listan utskickade jägaren. Vi fråga om denna metod att gå tillväga i ett så vigtigt ärende icke måste helt naturligt ingifva den föreställningen, att man ville genomdrifva saken i all tysthet, om ej medelst öfverrumpling båda på ett och annat håll. Följaktligen och då de ifrågavarande bolagsreglorna icke voro tillgängliga ens för subskribenterne annorledes än genom besök hos: förslagets författare, torde det icke förvåna någon, att offentligheten. ansåg sig både berättigad och förpligtad att söka förmå förslagets hufvudmän att framlägga detsamma tilll granskning, innan denna kommit för sent. Att man således bellre här valde utvägen att förekomma än förekommas, torde icke billigtvis kunna klandras. Helt annorlunda hade förhållandet varit, om man gått så tillväga, som egt rum i afseende på den sedermera föreslagne Ensk Ita banken i Stockholm, hvarå oktroj: jemväl blifvit sökt. Utan tvifvel erinrar-sig allmänheten, att dermed, så tillgick, att stiftarne i sammanhang med sjelfva inbjudningen till aktieteckning, i allmänna tidningarne offentliggjorde ett af dem författadt förslag till bolagsreglor, och att detta tryckta förslag, sedån det för bankens öppnande bestimda minimi-. antal aktier blifvit tecknadt under en särskilt för tillfället af bolagsmänen utsedd ordförande, diskuterades för , dervid: formligt beslut fattades angående lydelsen af hvarje stadgande, hvarefter en bestyrelse uteågs, för att hos Kongl. Maj:t frambära. den underdåniga ansökningen om oktroj. Vi skulle föreställa oss, att en sådan metod måtte vara, om. ej den enda rätta, åtminstone mera öppen än den, som begagnades af oktrojsökandena för handelsaktiebanken. Apologisten erinrar ytterligare, att oktroj-! sökandena till den nu ifrågasatta handelsaktiebanken bland sig räkna samma redbara förmögna och upplysta män, med ganska få undantag, som det 1832 här bildade: bolaget för inrättande af Stockholras filialbank, men att detta förhållande blifvit förtegadt af den, som arbetat mot inrättandet af den förra. Utan att här inlåta oss i något slags försök att urskilja de redbara; förmögna och upplystav bland petitionärerna från de öfrige, som till äfventyrs skulle kunna hänföras till en annan kategori, tillåta vi oss endast anhålla. att den, som skulle hafva lust att exploitera denna fråga, bebagade sjelf uppgöra en liten konto kurant i detta fall vid jemförelse at de båda petitionslistorna. I: förbigående och ehuru den saken icke rörer mig, må äfven här antecknas de stickord den tillämnade aktiebanksdisponenten riktat mot. Aftonbladet för dess förmenta. omvändelse i denna fråga. Här tyckes han verkligen vilja sträcka den solidariska ansvarigbeten, som han eljest så ifrigt. bestrider för bankbolag, allt för långt i afseende på tidningsredaktioner, enär han fordrar att, äfven då personalen i de senare ombytes, denna skall. när den fasthåller samma politiska grundsatser, också uti ekonomiska frågor i all tid förblifva solidariskt ansvarig för och biträda alla de åsigter, som föregående redaktioner hyllat, utan afseende på om dessa godkännas af den nyinträdda redaktionen, eller icke. Ett sådant anspråk torde ändå svårligen kunna billivas. Att emellertid äfven samma personer kunna byta om öfvertygelse och, som insändaren yttrat sig, blifva klokare medl hvar dag, derpå företer den ifrågavarande bankassociationen sjelf ett talande exempel, då hon uti 1856 års förslag till bolagsreglor uppoffrat. många af de hufvudgrundsatser, hvilka först framställdes i 1853 års förslag, t. ex. den om utlänningars omedelbara del-I aktighet; om rättighet för aktieegare att utan bankstyrelsens samtycke utbyta sina förbindelser mot andra, för styrelsen fullkomligt okände personers; om inrättande af filialkontor inom cch utom landet; om aktiebankens rättighet att utgifva tryckta eller raverade så kallade insättningsbevis m. m., som numera blifvit frånträdt. Ja! vi skulle kunna till och med citera huruledes ganska honorabla personer, hvilka för tre år sedan betraktade äfven det modifierade bankprojektet såsom b.de omoget och omöjligt, nu, för genomdrifvandet deraf, strida. såsom pro aris et focisn, utan att vi vilja tillåta oss några förebråelser för denna deras xomvändelse, om vi än icke kunna medgifva att de just derföre blifvit klokarep. Men nu till saken. Denna omfattar i främsta rummet den ju-1 ridiska frågan om den föreslagna handelsaktiebankens lagenlighet. Försigtigtvis har bankens försvarare här inskränkt sig endast till den allmänna frågan, om en bank, ställd på aktier utan delegarnes solidariska ansvarighet, må anses öfverensstämmande med lag; och i detta hänseehde har han tan mha At44 PEEL FIK SLR