Aftonbladet – 12 april 1856, sida 3

skulle störa konungen, inföll Crillon. Det dumhufvudet sköt af två pistoler emot mig. Brissac började att skratta. Men Arnaud hade på min befallning gjort detsamma med dem, som han på eder gjort med mina, sade han, Dessa ord emottogos med en allmän munterhet. pDet är sannt, sade Crillon, men han för med sig någonting som ni undsluppit. Oeh det är ? Jag trodde den åsnans pistoler laddade, och derföre betalade jag hans skott på ett sätt, som både hans vapenrock och skinn temligen kraftigt fått kännas vid; hästen fick till och med sin del... men ännu är ingendera af dem död. Hör, huru de springa! Hvilken fördömd galopp ! Kände han igen Arnaud? frågade Henrik IV. Det vet jag icken, sire. Ni har allvarligt komprometterat er, min käre Brissac, sade konungen glädtigt; tänk om spanjoren angifvet er! Huru skall ni då draga er derutur? Genom att framskjuta dagen för ert intåg, siren, svarade grefven sakta. : Vi skola tänka derpå, guvernör; men tag framför allt väl edra mått och steg, så att spanjorerna inte mörda er... de hafva ganska säkert sina misstankar. : Åh, sire, ni är alltför god, som värdigas tänka på mig, och det är tvärtom jag som! vågar anropa ers maj:t att noga vaka öfver sig sjelf. Så snart afsvärjelsen egt rum är det slut med ligan, och då är det bäst att akta sig för mördare. : Jag vill göra hvad jag kan, min käre Brissac, för att frisk och sund inträffa i mitt så efterlängtade Paris. Jag skall låta ordna edra rum iLouvern, sire. Och jag skall låta förgylla er marskalksstaf, grefve.