Aftonbladet – 12 april 1856, sida 3

och de privilegierade lemnat rum bland sig för medborgarcklassen, som förut haft inte att säga i angelägenheter, som rört dem sjelfva lika nära som de förre. Allmänligen förvaltas väl ännu städernas drätselangelägenheter af magistraterna och borgerskapen, ja i några städer, såsom Upsala och Gefle, af borgerska; pen allena; men i en stor del andra, såsom Christianstad, Fahllun,: Jönköping, Nora, Norrjtelje, Wenersborg, Westerås m. fl., deltaga äfven andra bland stadens innevånare i förI valtningen, och i Borås, hvars drätselkammarreglemente är af år 1852, väljes af stadens alla innevånare det fastställda antalet af 7 ledamöter i drätselkammaren, utan allt afseende på stånd eller klass. Under det således förvaltningen i Upsala besörjes uteslutande af borgare, kan det i Borås inträffa, att ingen borgare har säte i drätselkammaren. Åtgärd för åstadkommande af någon likstämmighet härutinnan är af Kongl. Majestät i nåder anordnad, och af förslag, hvilka för sådant ändamål blifvit från stadsstyrelserna infordrade, imhämtar man, att flera bland dem, som ännu bibehålla den förm de af ålder innehaft, ingalunda hålla på en rättighet, hvaraf de icke hafva något gagn, och som mångenstädes betraktas såsom ett onus, hvilket de önska att med städernas öfriga innevånare få deladt. I andra länder, med mera utbildade kommunalinstitutioner och yngre författningar i denna väg, än vi ega, har man uti ifrågavarande hänseende gått vida längre i liberal riktning, än hos oss ens kan, med hopp om framgång, föreslås. Jag beder att få anföra nägra exempel härpå. I Norge, hvars lag om Formandskäp i Kjöbstäderne är af år 1837, äro i dessa städer röstvcrättigade alla norske medborgare, som fyllt 25 år, 3 år varit i landet eller staden bosatte, uppehålla sig der och antingen a) äro, eller hafva varit embetsmän; db) äro kjöbstadsborgare, eller c) i staden ega fast egendom till ett visst! minimivärde. Desse utvälja bland sig ett Formandskap, efter stadens storlek, samt representanter till tre gånger så stort antal som förmän. Formandskapet, valdt utan afseende på ständ, eller klass; afgör, i vissa fall efter representanternes hörande, stadens angelägenheter gemensamt :med magistraten, hvars 1edamöter icke kunna hvarken till förmän eller representanter väljas. I Preussen; hvars stadsordning af år 1808 är reviderad år 1831, :ombesörjes väl städernes förvaltning af borgarne, men denna benämning förstås der i helt annan och mycket vidsträcktare betydelse, än hos oss. Berättigade och tillika förpligtade att vara borgare äro derstädes . a) alla, som inom stadens område ega fast egendom af visst värde; och db) alla, som der innehafva stadigt näringsfång (ein stehendes Gewerbe), hvaraf de njuta en viss minimi-inkomst. Berättigade att blifva borgare, men ej förpligtade dertill äro för öfrigt alla, som bott två år i staden och hafva en viss årlig inkomst. Alla, som erhållit borgrrerätt, äro valberättigade, och utse bland sig en delegation för viss tid, hvars medlemmar kallas Stadtverordnete, och åt dem är kommunens omedelbara förvaltning öfverlemnad. Desse bland alla klasser af invånarne valde fullmäktige fullgöra i preussiska städerna de funktioner, som hos oss äro åt borgerskapets äldste uppdragne. I Södra Tysklands stater, af hvilka Baden har sin kommunalstadga af år 1831, erhåller man borgarerätt med födseln. En borgares son födes till borgare,naturligtvis icke till handlande, eller handtverkare, utan till borgare i samma vidsträckta bemärkelse, som fordom äfven i vårt land gafs åt detta ord. Han födes till borgare, men inträder ej i utöfningen af sin borgarerätt förr, än Han uppnått en viss ålder och besitter antingen en förmögenhet eller ett näringsfång, som betryggar utkomsten för en familj. Utländsk lagstiftning , likasom utländska seder och bruk, lämpa sig väl icke alltid på förhållandena inom vårt land, och de härofvan i korthet beskrifna institutionerna i andra länder äro ej för oss fullt passande; men något torde likväl deraf vara för oss att inhemta. (Fortsättning följer.) ET AV I HK om NA ov