Aftonbladet – 11 april 1856, sida 2

Grefve de Brissac rodnade och han förbannade i sitt sinne månen, hvilken kastade sitt silfversken öfver hans ansigte. Konungen återtog : Jag vill ej tala om det förtroende, som er underskrift, hvilken står bredvid min under vapenstilleståndsfördraget, borde ingifva mig, ty ni kan med skäl svara att Paris guvernörs ära består uti att vaka öfver de intressen, hvilka blifvit honom anförtrodda, och att ni, genom att öfverlemna mig åt ligan, för alltil räddade er stad, som jag oupphörligt hotar med en belägring . . . Det finnes ganska säkert ingen enda ligist, hvilken skall kunna förebrå er denna brist på tillförlitlighet, och jag, som icke är ligist och som varit offret derför, förebrår er den ej heller... Ja, ni har handlat rätt, till och med ädelm digt! . . . Ni har sagt till er sjelf: hvarför skall jag ännu en gång låta parisarne undergå evände, hungersnöd och död?... Hvarför skall jag låta ännu mera blod flyta? ... Nej, jag kan ej längre höra våra olyckliga qvinnors skrik ...jag kan ej se Frankrikes döttrars förtviflan ... jag uthärdar ej längre anblicken af alla dessa faderlösa, hvilka irra omkring ... det måste blifva ett slut... Jag skall upprycka roten till dessa olyckor . .. Paris mäste åter blifva lyckligt och blomstrande... Jag skall rädda mitt fädernesland och utlemna konungen! De Brissac gjorde en rörelse för att svara, men Henrik hejdade honom med en vänlig åtbörd. Det är er vänskap för herr de Mayenne, som drifver er att kriga emot mig, fortfor han; men tror ni verkligen att det är honom ni tjenar? . . . Jag tror det ej, och se här mina skäl dertill! Konungen framdrog ur sin vapenrock ett hopviket papper och gnuggade det föraktligt mellan sima fingrar. Spanioren bedrager er, och riksständernas sammankallande, för att utnämna en konung, är en oförskämd mystifikation. Hertigen af Mayenne inbillar sis att de skola sätta ho