Aftonbladet – 11 april 1856, sida 2

— Göteborgs Iandelsoch Sjöfartstidning för den 4 d:s innehåller en ganska märklig kunglig resolution, kontrasignerad J. F. Fåbhraeus, hvarigenom Kongl. Maj:t dels förklarat Göteborgs borgerskaps äldste jemte magistrat bafva oriktigt förfarit, då de, utan att hemställa ärendet till Kongl. Maj:t, meddelat formligt beslut om utbetalning från sta-skassan af er-ättning till betäckande af en biist i beklädnadsanslaget för stadens polis samtiöfrigt pröfvat och af-lagit poliskammarens gjorda framställningar, ej mindre om framtida förhöjning i beklädnadsanslaget af 521 rdr bko årligen. för 32 poliskonstaplar, än om tillökning från 1000 rår till 2400 rår årligen i anslaget för poliskammarens utgifter till uppmuntran för nitiska polistjenstemän, belöningar för ordningens synnerliga främjande samt stölders och ar.dra grofva brotts upptäckande m. m.(de s. k. hemliga utgifterna), dels med ogillande af borgerskapets och magistratens beslut anbefallt den äskade tillökningen både i beklädnadsanslaget och i den hemliga polisfonden, dock så att förvaltningen af nyssberörde anslag hädanefter skall vara underkastad enskilt redovisning inför landshöfdingen i länet. Vid detta regeringsbeslut gör Handelstidningen åtskilliga anmärkningar, hvilka äro af det allmänna intresse, att vi tro oss böra deråt lemna en vidsträcktare offentlighet. Vid detta regeringens beslut, säger nämde tidning, har man att skilja mellan de två sakerna: beslutets riktighet i och för sig och regeringens lagliga rätt att fatta ett sådant beslut. Till bedömande af den senare frågan behöfver man blott erinra sig följande i 1751 års ännu gällande konungaförsäkran: Städernas enskilta medel ega magistraterna tillika med borgerskapet till aflöningar och publika byggnader, efter staten och privilegierna, att disponera, och bör öfverskottet till inga andra usus användas, än till städernes upprätthållande, prydnad och förbättring samt flera deras nödiga behof. Det är alltså klart, att hvarken konungens befallningshafvande, ej heller Kongl. Maj:t egt rätt att, mot magistratens och borgerskapets äldstes bestämda och väl motiverade bestridande, ålägga staden att utbetala de ifrågavarande medlen till poliskammaren. Den tillagda redovisningsskyldigheten inför landshöfdingen — ej ens inför konungens befallningshafvande — är en ytterligare olaglighet, hvarigenom man velat så småningom draga poliskammaren omedelbart under landshöfdingens myndighet, och är ett steg i full konseqvens med den nya landshöfdinge-instruktionen. Härtill må läggas, att i den nyligen af Kongl. Maj:t stadfästade utgiftsstaten för Göteborg, det uttryckligen säges att samma stat skall gälla från och med 1856 års början, och att om öfverskott uppstå, dessa skola till magistratens, borgerskapets äldstes och drätselkommissionens fria disposition oförryckte förblifva, och till inga andra usus än stadens upprätthållande, prydnad 8c. Det nu fattade regeringsbeslutet strider, såsom hvar man finner, uttryckligen mot denna regeringens egen, kort förut afgifna föreskrift. Men äfven om beslutet ej varit uppenbart olagligt, har det i alla fall ej kunnat undgå att ogillas. I allmänhet måste alla hemliga fonder fördömas. De utgifter, som ej kunna redovisas, måste alltid anses mer eller mindre tvetydiga. Om medlen behöfvas för polisbetjenters och andra personers uppmuntran, så finnes intet hinder att ju sådant kan och bör redovisas. Endast då blir en redovisning svår, när man vill använda medlen till korruption, såsom t. ex. till uppmuntran och belöning af hemliga angifvare och spioner. Göteborgs-tidningen citerar derefter med strängt ogillande, huruledes poliskommissarierne i Göteborg låta i tidningarne införa annonser, der de utlofva rikliga belöningar för angifvelser af förbrytelser mot bränvinsförENE ERNER SAT TESEN