Aftonbladet – 9 april 1856, sida 2

konungen friheten, så borde detta ej kunna inbringa honom mindre. Hela planen var en hemlighet för alla, och den måste vara det, ty om en enda af soldaterna igenkände konungen, kunde Brissac för evigt taga farväl af fribet, äreställen och rikedom. Han skulle då vara nödsakad attredogöra för sitt företag både inför ligan och spaniorerna, och resultatet af hans sinnrika utläggningar skulle endast blifva skam. Det kunde visserligen vara möjligt att hertigen af Mayenne och Filip II skulle visa sig erkännsamma; men motsatsen vore ändå troligare, och guvernören insåg det han, för att våga ett dylikt spel, nödvändigt mäste hafva alla trumfen på band. Vi förstå nu hvarför herr de Brissac var så angelägen om att befria sig från hidalgons oangenäma sällskap. : Klockan var ungefär half åtta när guvernören lemnade madame dEntragues, luften var tung och natten lofvade att blifva mörk. Åtföljd endast af sin betjent, anträdde grefven i sakta traf vägen till Paris, och hans skarpa blick öfverfor hvarje träd och hvarje buske. Men hans ögon sökte förgäfves att upptäcka något oroande föremål; ingen menniska syntes till, vägen ver fri från spioner, och då Brissac fullkomligt öfvertygat sig derom, skyndade hån att taga af till venster. Den täta småskogen hvari han fördjupade sig dolde honom snart helt och hållet, och han fortsatte lugnare vägen öfver slätten så att han alltid hade Argentenvil och Seinen till venster. Betjenten, en ung kraftfull soldat, på hvilkens trohet han med säkerhet trodde sig kunna räkna, emedan han nästan ett helt år tjenat honom som spion i fiendens läger, följde honom på några stegs afstånd. Arnaud! ropade Brissae. Herr grefvel