Aftonbladet – 9 april 1856, sida 2

kfvar kejsarens negermg, de tjenster som den gjert den europeiska rätten oeh äen moderna eivilisationen 0. 8. V. Bland de tidningar, som kunna anses såsom mera sjelfständiga i förhållande till den nuvarande regeringen, utmärker sig Journal des Debats genom sin förtjusning. Den bekante Saint-Marc Girardin skrifver i detta blad dagen efter fredsslutets undertecknande : Freden skänker oss en liflig och uppriktig tillfredsställelse... Vi hafvå lifligt längtat efter freden, och vi hafva fordrat den, så snart vi trodde, att Frankrike genom kriget vunnit, hvad dess ära och Europas fördel nödvändigt kräfde. Hade man öfverskridit det vunna syftemålet, så hade kriget äfven blifvit en fara för samhällsordningen, ty det hade då oundvikligen blifvit ett revolutionärt krig, och dertill en öonyttig och smärtsam uppoffring för familjerna. Vi tacka derföre den franska regeringen, för det hon skickligt och med stor urskilning begagnat tillfället att sluta fred och således stannat i tid. Det finnes hvarken i eller utom Frankrike något franskt hjerta, som icke i näfvarände ögonblick erfar samma känsla som vi. Freden är en. allt igenom fransk och nationell tilldragelse; och om det ännu fiönes partier inom Frankrike, skola alla de, som förtjena detta namn, lofprisa det som förstorar fosterlandet, ökar dess fäderne-arf och de vackra och ädla känslor, som kallas fransk heder och fosterlandskärlek... Bladet utvecklar derefter vidare den tillfredsställelse. för den franska nationalkänslan, som det anser freden medföra: Frankrike ville, likasom hela Europa, sägeör det härvid, försvara den europeiska jemvigten mot Ryssland, derföre att Frankrike likasom hela Europa ville upprätthålla ottomaniska rikets oberoende. Men ehuru Europa önskade sig dessa två stora grundsatser för sin samhällsordning, vågade det dock icke erlägga . priset derför, d. v. s. börja utföra kriget. Frankrike och England hafva vågat det och uppträdt såsom den europeiska ordningens förkämpar. De hafva befästat den emot Ryssland; de skolå äfven beskydda den mot inre oroligheter i Turkiet samt begagna sig af den makt, de vetat förvärfva, till att försäkra den kristna civilisationen om framgång i österlandet. De hafva vida mera fört kriget mot Ryssland än för Turkiet, och freden är nu af samma egenskap, som kriget förut var. Freden är en damm mellan österlandet och Ryssland; men denna damm är dock icke något hinder mot den kristna civilisationens inträngande i östern. Freden är en borgen för österlandets framtid mot Ryssland; men lika högtidligt förklarar den på samma gång. att österlåndet skall äntaga vesterlandets bildning . Bladet lägger just för vinnandet af detta mål den största vigt på upprätthållandet af förbundet mellan Frankrike och England, HKvilkas fördelar det icke anser hvarandra motsatta i Turkiet; utan tvärtom gemensamma; uti befordrandet af Österländets civilisation. Med barbariet kan Österlandet alltid en vacker dag blifve ryskt. och vinna derpå; men civiliseradt, kan Turkiet aldrig blifva ryskt.s (Det är förmodligen dessa uttryck, som i synnerhet satt den ryska tidningen Le Nord i ett visst vresigt lynne emot Journal des Dbats, och förätledt den att söka en tröst deremot uti Constitutionnels efvannämde artikel.) Artikeln i Journal desDebats slutar med följande från detta håll märkeliga ord: Långtifrån att söka framgången uti likheterna med det gamla kejsardömet, se vi, att det nya kejserdömet funnit framgång genom att skilja sig derifrån, oeh det är derföre som det bör fortsätta att finna den i utvecklingen af revolutionens stora grundsatser och en vis frihets fredliga välde. (Det är anmärkningsvärdt, att Svenska Tidningen, som äfven anfört största delen af ifrågavarande artikel ur den franska tidningen, likväl utelemnmat och med tystnad förbigått dessa sista ord.) Le Sitcle afhåller sig från alla yttranden om fredsslutet, men har en artikel om Österlandet och Frankrike, hvaruti den åsigt utvecklas, att öppnandet af handelsförbindelser med Turkiet, förändringen af tullagstiftningen, samt vidtagandet af andra åtgärder, som lätta. beröringen emellan Turkiet och vestra Europa, äro långt säkrare garantier för reformernas genomförande i detta land än en militärisk ockupation. Assemblee Nationale önskar, att det ej längre må vara något hat, några hämdkänslor emellan ryssar och fransmän. De båda nationerna likasom de båda armeerna försona sigx, säger bladet, likt motståndare, hvilka under sjelfva stridens hetta lärt att högakta hvarandra.r I Univers, de katolska ultramontanernas organ, ställer freden i sammanhang med teologiska frågor, som för den stora händelsen äro fullkomligt främmande, och söker bevisa, att undertecknandet af fredstraktaten den 30 Mars varit förutsagdt af helgonen, såsom börande föregå fastställandet af dogmen om den obefläckade aflelsen. (!) De engelska mer eller mindre ministeriella tidningarne Morning Post och Globe yttra sig, som man kunnat vänta, obetingadt lofordande. Den förra anser krigets alla ändamål äfvensom al:a behöfliga garantier för fredens bestånd vunna. Den senare utbreder sig öfver den ärofulla bana, som numera är öppnad för kejsar Alexander genom utförandet af fredliga idrotter. Times talar i sin första artikel efter freden (den 31 Mars) om den ära vestmakterna skördat i kriget, och gör, med afseende på Tyskland, den anmärkningen, att de makter, som icke deltagit deruti, möjligen kunna förlora mer än de, som manligt utstått kampen. — I följande dagens artikel anställer samma tidning en jemförelse mellan Rysslahd och Amerika, deras likhet i utvidgningsbegär m. m, och hoppas, att fredsglädjen icke må störas, eller det allmänna omdömet trotsas af en ny, i den vestra hemisferen uppträdande diktator, lika pockande, lika FENG lika besluten att ge sina lagar åt verlden, och lika viss att bringas under verlders allmänna lag som den, hvilken pu i tid underkastat sig en europeisk ön hå