Aftonbladet – 8 april 1856, sida 2

samt representera äran i samhället, det är inom soldatesken ensam som sundhet och kraft och alla dygder ännu finnas i behåll! Vi må väl vid betraktandet af dylika utgjutelser af den tyska kasernfilosofien skatta 0ss jemförelsevis lyckliga att, ehvad benägenhet på vissa håll må förefinnas att äfven här göra krigaren till ett blindt och viljelöst redskap uti maktens händer, det stora flertalet af den svenska krigshärens både befäl och gemenskap likväl fortfarande lefver i den nära beröring med folket och sjelf på ett sådant sätt utgör en del deraf, att en preussiskt-österrikisk militäranda inom vår krigshär åtminstone icke är allmän och icke heller åtminstone ännu har någon utsigt att lätteligen blifva det. — En bland de bördor, som svårast och på det mest obilliga sätt trycka vårt jordbruk, är den på jJordbrukarne lagda skyldigheten att fortskaffa resande eller den så kallade skjutsen. Tyngden af detta besvär är så mycket svårare, som den aldrig kan på förhand beräknas, men med hvarje år, ehuru ytterligt ojemt fördelad, är i oafbrutet tilltagande. Rörande denna fråga har mycket blifvit förhandladt på de senaste riksdagarne och många förslag ha blifvit gjorda för att lindra bördan af detta besvär och efterhand underlätta dess fullkomliga skiljande från jordbruket. Bland de skäl, som vid senaste riksdag anfördes derför, att tiden ännu icke vore inne för en fullständigare reform i detta hänseende, var äfven det, att skjutsningsbesväret för närvarande har att motse stora förändringar i anseende till den utvidgning i kommunikationsanstalterna, som snart kommer att inträda genom jernvägar m. m. Långt ifrån att denna omständighet med rätta kan anföras såsom något skäl emot en förändring i skjusningsåliggandet, så innebär den deremot det vigtigaste skäl för vidtagandet af en reform härutinnan så snart som möjligt, just emedan den allmänna trafikens ökande genom en eller annan jernvägslinie kommer att i högst väsentlig mån föröka och troligen inom kort mångdubbla trafiken på alla de landsvägslinier, som komma att stå i beröring med jernvägsstaticnerna, liksom redan postkommunikationernas utveckling innebär för de skjutsningsskyldige en betydligt förökad börda. Vi meddela här en i detta ämne från en aktad och erfaren jordbrukare ingänd artikel, och skola framdeles återkomma till, frågan. Den tidningsläsande, brefskrifvande och handlande allmänheten fröjdar sig åt den dagliga postgång, som blifvit öppnad mellan Stockholm och Helsingborg. Detta är naturligt, ty den vinner derpå. Den skjutsande jordegaren deremot får öfvergifva sina vanliga sysselsättningar för att skjutsa posten, som skyndsamt måste fortskaffas utan afseende på vägarnes eller hästarnes tillstånd, och detta mot en ersättning, som ingalunda motsvarar den verkliga kostnaden. Han får på detta sätt en ökad skatt. Ju mer kommunikationerna ökas, landet går framåt och resandes antal växer, desto större blir hans skatt. Då jernvägar blifva färdiga, uppstår rörelse der den förut knappt funnits; genom ångbåtarne bildas nya kommunikationsvägar till de olika stationerna, som öfverflöda på resande, der förut ingen funnits; för hvarje resande ökas den skjutsskydiges skatt. På samma sitt med vägunderhållningen; för hvarje fabrik som uppstår, för hvarje tillväxt i produktion och konsumtion inom landet ökas svårigheten att underhålla vägarne. Detta drabbar ej fabrikanten, ej konsumenten, ej den handlande, ej den resande, utan — den enskilte jordegaren. Det är kommunism, men ej billighet, att den ene skall betala, för att den andre skall vinna; men så länge ej en fullständig och verklig skatteförenkling i landet blir genomförd, kommer förhållandet att blifva sådant. Vida mer likgiltigt är det, om det på papperet heter, att skatten utgår i må:dar, oxar och hästar i Småland o. 8. v. Den skatten betalas i pengar, och mårdarnes åc. värde kan blott långsamt ökas; men en beskattning, som växer i jembredd med industrien och rörelsen och som genom sitt sätt att utgå drabbar ytterst ojemt och mer och mer orättvist, är det vida mer angeläget att ändra. Förgäflves skola skatteförenklingens fiender säga: Hvar och en, som köper ett hemman, köper det med sina skatter, som han känner förut; att borttaga dem, vore att gifva den nuvarande egaren en skänk). Han känner ej och kan ej känna dessa skatter, då de växa med välståndet och uppstå, der de förut knappt funnits. Här är ej fråga om att bortskänka, utan bestämma värdet af den nuvarande skatten, så att den ej orättvist växer och att ej någons fördel befordras på den andres bekostnad, hvilket nu är förhållandet. —n. — F. d. ministern i Paris h. ex. grefve G. Löwenbjelm har af K. M. erhållit toreka medaljen i guld for Borgerdaad,. — Post-Tidningen meddelar följande regeringsbeslut: Krutimportförbudet upphäfdt. Vid scnasie riksdag anhöllo rikets ständer, i sammanhang med: afgifvet förslag till ny tulltaxa, em upphäfvande af förbudet mot införsel i riket af krut och om tillåtelse till sådan införsel mot en tullafgift af 4 sk. vr K. Då kruttillverkningen i riket under