Aftonbladet – 5 april 1856, sida 2

den allmänna röstens bifall, utan ock att den äfven i yttre politiskt hänseende både är den klokaste och snart sagdt oeftergiflig, för att åt de förenade rikena och deras öfverhufvud bereda och bevara den ställning i Europa, hvartill de äro berättigade. Ty denna ställning är stark endast i samma mån som förtroendet mellan konung och folk är, icke hyckladt eller blott skenbart, uppenbarande sig på sin höjd i några genom trug eller slump vinna anslagsbevillningar, utan fast och orubbligt. Och i sanning under det att hela Europas kontinent står på en vulkanj; under det att den ruttna feodalismen och den egoistiska reaktionen med ett allt mer och mer förblindadt öfvermod resä sina hufviden, för att föraktfullt håna folkens ädlaste känslör, skille det icke äfven utom oss gifva ett skönt och verksamt intryck, om åtminstone tvenne fria folk företeddö exemplen af lugn och enig utveckling utaf frihetens krafter, af tillitsfullt förtroende till en frihetsälskande styrelse och på samma gång af en nedlagd mödig protest riot der uta politiska demoralisation ch de frihetsförstörande sträfvanden, som så bedröfligen uppenbarat sig hos en så stor del af det öfriga civiliserade Europas regeringar och statsmän. Men huru bereda eller framtvinga denna förändrade ställning? Huru göra den möjlig öch verklig inom vårt kära fädernesland? Vi skola en ännån gång upptaga dessa frågor till besvarände;