Aftonbladet – 4 april 1856, sida 2

eller en månad bort hafva medhunnits) i sjelfva verket ett helt år, eller i det närmaste så, ha undanskjutit frågans afgörande. Huru länge konsistorium ännu ämnar lemna ovidrörd denna af stadens invånare och civila auktoriteter med så mycken värme omfattade angelägenhet, och hvilken visserligen icke minst borde intressera presterskapet, kunna vi naturligtvis ej veta, Hvad man af alltsammans kan sluta är, att vårt presterskap antingen måste sakna lust elle; tid att befatta sig med folkskolans angelägenheter. I hvilketdera fallet som helst — och vi vilja gerna antaga den mildare tolkningen — är det tydligt (hvad äfven konsistorium geaom förut anförda fakta bäst sjelft ådagalagt) att presterskapet inom hufvudstaden icke är någon tjenlig auktoritet såsom styrelse öfver folkskolan. Folkundervisningen är en alltför vigtig angelägenhet för att vare sig helt och hållet försummas eller först komma i fråga, när högsta nöd tvingar eller när händelsevis andra bestyr röka att tryta. RER