Aftonbladet – 1 april 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER För någon tid sedan hade boktryckaren Franz Sjöberg vid pohskammaren angifvit underlöjtnant Devel för att hafva legt sjömän att öfverfalla Sjöberg, samt kapten Silfverhjelm för att hafva varit medvetande härom. Målet remitterades från polisen till domstol och har i dag förevarit vid rådsturättens 5:te afdelning. För käranden uppträdde ombud, som genast vid förhandlingers början ingaf en skrift, hvari alla ansvarspåståenden, utom ett emot kapten Silfverhjelm för ett inför poliskammaren fäldt, emot boktryckaren Sjöberg riktadt, oqvädinsord återkallades. Motivet för denna återkallelse uppgafs i skriften vara, att vidare upprättelse, än det omdöme allmänheten redan fällt öfver handlingen, icke stod att vinna af svaranderna. Kapten Silfverhjelm förklarade sig icke kunna hindra boktryckaren Sjöberg att återkalla sina påståenden, men ville ej dervid låta bero, utan förbehöll sig. att, såsom alldeles oskyldigt inblandad i denna sak, en annan dag efter erhållen del af protokollerna få inkomma med påståenden om rekonventionsansvar, hvarjemte han yrkade att boktryckaren Sjöberg måtte åläggas personlig inställelse. Underlöjtnant Devel förklarade sig för sin del hafva intet emot målets nedläggande. Domstolen beslöt att underlöjtnant Dzevel på grund af kärandens återkallelse af ansvarspåståendena, skulle vara från målet skiljd. Kapten Silfverhjelm åter egde att nästa rättegångsdag andraga hvad han i rekonventionsväg kunde anse nödigt, och boktryckaren Sjöberg skulle till rätten kallas vid vite af 3 rdr 16 sk. bko. — Jernbäraren Carl Johan Larsson har sistl. annandag påsk på aftonen, i den s. k. Holländska backen på söder, utaf okynne kastat en större gatusten i hufvudet på en minderårig gosse, hvilken dervid erhöll ett så svårt sår att han genast måste afföras till fältskärsstuga för att förbindas. Läkarebetyget öfver den gossen tillfogade skada innehåller att icke förr än efter en månads tid utlåtande kan fällas huruvida gossens hjerna blifvit skadad eller icke. Larsson, i går inkallad till polisförhör, ålades att om en månads tid vid hemtningsäfventyr iakttaga inställelse. — Såsom förut blifvit omnämdt äro f. korrektionshjonen Anna Jansson, Maria Carlsdotter och pigan Sofia Jansdotter häktade för den sistl. Långfredag i huset n:o 74 vid Drottninggatan från hushållerskan hos kammarherren Bogeman, Brita Griberg, föröfvade djerfva stöld. Allt det från Griberg stulna har polisen lyckats tillrättaskaffa; men nu har det äfven lyckats upptäcka ytterligare af Carlsdotter gjorda stölder på 3:ne ställen, hvarest hon på falska betyg innehaft tjenst sedan Augusti månad sistl. år, då hon frigafs från korrektionshuset. Bland annat har hon hos en enkefru S. tillgripit 170 alnar väf, som hon låtit färga och trycka sam; användt dels till klädning och linnekläder, dels till anskaffande af smör, socker m. m. Pigan Anna Christina Pettersson har, med vetskap om att allt varit stulet, för sin husbondes räkning köpt de stulna matvarorna af Carlsdotter, under lögnaktig uppgift för husbonden att en norrländning haft dem till salu för billigt pris. Äfveo pigan Pettersson blef inmanad i häkte. — En djerf inbrottsstöld har i går afton blifvit så tidigt upptäckt att tjufvarne, som voro f. kronoarbetskarlarne C. J. Söderberg, F. O Sundqvist och F. A. Sjöholm (de tvenne senare anställde vid allmänna renhållningen), blefvo af tillkallade poliskonstaplar gripne å bar gerning. karlar uppbrutit dörren och lyckats inkomma uti den kammare som af handlanden Husbergs drängar bebos, inne å gården till huset N:o 7 vid Hornsgatan, tillkallades polis. Då dessa inträdde låg en mängd kläder strödda omkring å golfvet, äfvensom dyrkar och huggjern. Tjufvarne hade, då de märkt sig vara upptäckte, utslagit fönstren som vetta åt Repslagaregatan och sökt derigenom komma på flykten, men förbigående personer hade genom fönsterluckornas tillskjutande lyckats förhindra flykten. Alla tre tjufvarne, som grepos i ett skjul, hade å gården kastat ifrån sig 2:ne klockor samt en plånbok. Vid sitt gripande hade hvar och en af tjufvarne uti rockärmen en uppspänd fällknif, men vågade ieke begagna den, emedan konstaplarne varit nog försigtiga att, innan de gingo dem på lifvet, uti saluboden i huset förse sig med större hökareknifvar. För att forsla de vildsinta tjufvarne till häktet, måste militärpatrull tillkallas. I dag inställde till polisförhör, förnekade de tilltalade allt hvad mot dem förekommit. Målet remit erades till domstol, och de, hvilka biträdt vid tjufvarnes gripande, erhöllo ur poliskassan sammanlagdt 25 rdr bko i belöning. Göteborg. Den 17 och 18 Mars har vid urtima ting på Inlands Nordre härads tingställe i Smedseröd ransakning för tredje gången förevarit med Jon Nilsson i Kyrkeby samt hans fyra söner och 3:ne döttrar, häktade och tilitalade för mordbrand, rån, stölder och slagsmål, med flera våldsamheter, samt mot sönerna och döttrarce särskilt för det de vid flefa tillfällen slagit och oqvädat sin fader, hvilka brott blifvit upptagne under tolf särskilta rubriker. Jon Nilsson lärer ha haft 12 barn, deraf 9 lefva, af hvilka endast 3:ne äro konfirmerade till H. Nattvard, ehuru ingen af dem är under 20 och en del öfver 30 år gamla, men för öfrigt så uppfostrade, att ehuru de endast ha s:dels mantal, derå de årligen blott utså 1 å 2 tunnor spanmål, som af bristande skötsel lemnar obetydlig afkastning, ha de alltid lefvat godt och klädt sig bra och nästan aldrig varit utan bränvin och andra läckerheter. Jon Nilsson egde förr ! , mantal, men sålde för några år sedan hälften deraf till en onka, på hvilken Jon Nilsson och hans barn, utan annan känd anledning än att hon köpt hälften af deras hemman, blifvit så förbittrade, att de mot den stackars enkan och hennes barn tid efter annan begått flera våldsamheter samt hotat att berget., hvarpå enkans hus stod, snart skulle blifva rent... Denna hotelse verkställdes också en natt i slutet af sistl. Januari eller början af Februari månad, då bemälde enka vaknade af ett ovanligt buller från ladugården, som då befanns stå i full låga; till brandstället ankomne grannar lyckades det berga boningshuset, som eljest också blifvit lågornas rof, så mycket mer som den från köket åt ladugården ledande dörr befanns under natten vara öppnad och halm i köket inlagd, för att desto lättare få boningshuset antändt af elden från ladugården; men då bofvarne, hvilka naturligtvis äfven skulle biträda vid släckningen, märkte att boningshuset icke antändes, lärer någon af dem antindt den halm, scm fanns inlagd i köket, hvilket lyckligtvis så tidigt upptäcktes att elden icke hann spridas. Att eld i köket äfven blifvit anlagd är så mycket mer påtagligt, som vinden icke blåste åt det hället, att gnistor från ladugården kunde orsaka antändningen, hvilket under ransakningen blifvit vittnat, likasom att då elden i köket varsnades, befanns den yngste af Jon Nilssons söner derstädes stå vid ena väggen utan sysselsättning. Det mest djefvulska af allt vid denna mordbrandsanläggning är, att då enkan vaknade af eldbraket från ladugården och skulle bringa sig och barnen ut, befunnos alla dörrar från boningsrummet vara utifrån dels tillbundna med snören och dels tillriglade, så att hon måste utslå ena fönstret och derigenom kasta sig ut. Afsigten hade siledes uppenbarligen varit att låta menniskorna innebrännas på samma sätt som det gick med de i ladugården förvarade kreaturen, af hvilka endast ett föl med möda räddades. Jon Nilsson och hans söner äro dessuton skäligen misstänkta för 2:ne andra mord brandsanläggningar, nemligen för en för samma enka för några år sedan afbränd ladugård på det ställe, der hon bodde innan hon tillträdde det från Jon Nilsson köpta hemmanet, om hvilken ladugård en af