Aftonbladet – 1 april 1856, sida 3

gagneligt och angenämt, Man kan icke utan skäl anmärka, att han var alltför ensidig, fri, seg och oböjlig i sina åsigter, hvilka i flera ämnen stodo alldeles enstaka; men man måste i sitt omdöme göra honom den rättvisan, att han var integer och att hän aldrig svigtade i sin öfvertygelse. Under sin kraftfullare ålder var han en sträng och oblidkehg domare öfver allt som han ogillade; men. de tilltagande åren och krämporna gjorde honom mera fördragsam och öfvertygade honom om värdet och behofvet af försonlighet. Att döden öfverraskade honom synes bäst deraf, att ehuruväl -han sjelf dagen före sin död med fullkomlig redighet yttrade, att hans puls afstannat, ville han likväl, under förhoppning att en gynsam kris i sjukdomen snart skulle inträda, till morgondagen uppskjuta att göra nåra särskilta förordnanden. Morgondagen kom, men den kom icke med kroppsliga läkemedel — den kom och tillförde honom den fridfulla sömnen, som icke störes af lifvets oroliga drömmar. Nu gömmer grafven den trötte, och vänskapen nedlägger en minresruna på den snart grönskande grafkullen. ERE AAA