Aftonbladet – 1 april 1856, sida 2

— OJ AAA VA VISAD de m Snällpostens redaktion erbjuder sig att mottaga bidrag, som välgörenheten skulle vilja lemna de brandskadade. — Danska tidningar omnämna, att sedan det blifvit svårare att få arbetsfolk från Sverge ditöfver, så har man vändt sig till tyska staterna, och 500 hessiska arbetare hafva förbundit sig att komma till Jutland, för att biträda: vid skörden, — Engelska och franska pressen företer för närvarande med få undantag en föga glädjande anblick. : De stora engelska bladen synas antaga em allt tydligare fransk-rysk färg. I spetsen för denna riktning visar sig Times, hvilken i en: artikel för den 24 Mars angående nationali-teterna behandlar dessa med förnämt hån, kastar ej mindre Italien och Ungern än Polen öfver bord och, i sin ifver att kratta undan sistnämda stötesten ur Rysslands väg, icke förmår hitta på någon bättre liknelse än den af judiska folket, hvars sjelfständighet ju äfven blifvit förtrampad, och som derföre med samma skäl som Polen borde återförsättas i sina gamla rättigheter! I en föregående artikel hade samma Times förklarat, att någon egentlig polsknation numera ej existerade, att landet vore helt och hållet förryskadt, att dens städer vore fyllda med ryska soldater och kanoner. För ofvannämde dag finnes i sjelfva bladet införd en replik härpå, der Times påståenden punkt för punkt gendrifvas, och insändaren bland annat träffande ånmär-ker, att just denna massa af ryska soldater och kanoner, bevisar, att landet ej blifvit för-ryskadto. Den erkändt ministeriella Globe har i en artikel om Les enfans de France visat sig så förtjust af denna id och iklädt sin förtjusning en för kejsaren så smickrande form, att: Monitören skyndat att meddela sina läsare: denna godbit ostyckad. Palmerstons Morning: Post anslår en annan ton, men lika kejserlig; som den förra. Den besjunger nemligen Na—poleons mildhet i anledning af den s. k. am-nestien, och förklarar sig ej ha den ringaste: misskund me:l sådana odjur, som äro nog styfnackade att ej vilja böja sina knän för Baal. Emot dessa servila utgjutelser bildar en artikel i Morning Herald en skärande kontrast. Den förmår ej ens inse den engelska styrelsens förträfflighet, utan yttrar sig i följande föga ministeriella ton: Man har svårt att tro, det en regering, hvilken ända från första stunden utan allvar och god vilja fört ett krig, hvaruti vår heder och våra vitala intressem voro i fråga, skulle ega beslutsamhet att for-dra vilkor, förenliga med denna heder och: dessa intressen, hvilka det felats densamma manligt mod att med svärdet häfda. Vi bekänna öppet, att vi hafva större farhågor för en af vår regering beramad fred än för sjelfva kriget. Inom den parisiska pressen har i dessa d2gar en artikel af Constitutionnel ådragit sig mycken uppmärksamhet. Den innehåller en panegyrik öfver kejsaren, och är hållen i en ton, på en gång så låg och vild, att sjelfva den ytterst varsamma Journal des Debats funnit sig föranlåten till den frågan, huruvida man väl tror sig tjena en regering — denna. må vara hurudan som helst — med ett dylikt: språk, egnadt att förderfva äfven den bästa sak.. Svsatitntionnel ytrar bland annat i nämde: artikel, att då ett land valt en regering, må-ste alla de, som söka med list eller väld in-föra och tillämpa personliga teorier, dessa må. för öfrigt ha det största sken af antaglighet,, genast qväsas och kufvas med våld; och det största fel som en ordnad styrelse kan begå, är: att ej till det yttersta emot hvarje parti försvara den höga makt, som blifvit densamma anför-trodd. Slutligen får man veta, att moderation: i framgången, en egenskap som framförallt: är nödig för den starke och segraren (här menas naturligtvis endast moderation emot en fiende, som skall göras till vän och bundsförvandt, ingalunda moderation emot sitt eget lands partier, hvilka som vi nyss sett fordra. en helt annan regim) och som fanns hos: Henrik IV, men saknades hos Ludvig XIV och Napoleon I, just är hvad som utmärker Napoleon III, som förvärfvat honom aktning: och kärlek, och som gjort, att det icke i hela. Europa finnes någon enda stad, som ej fullt. ut lika mycket som Paris fröjdat sig åt den. kejserliga pra födelse (!!). Vi våga här hysa ett och annat tvifvel om Constitutionnels: kunskaper i den europeiska statistiken. Ifrågavarande artikel har af den frisinnade Siecle icke lemnats oanmärkt. Den förbigår likväl det vämjeliga smickret och yttrar blott i anledning af Constitutionnels ordande om de väntade kejserliga reformerna, att då främst ibland dessa diskussionsfriheten räknas, man då väl har att vänta en sådan. I en af hufvudredaktören undertecknad artikel kastar förstnämde blad ännu en blick på Polen och vill hoppas, att efter den till Bessarabien afsända komitens återkomst den stora frågan skall hos den då på nyttsamlade kongressen erhålla någonting mer än en förnäm tystnad eller ett bedröfligt förbiseende. I afseende på Italien anser den, att såväl legationerna som Rem böra befrias från främmande trupper, och att detta skulle kunna SAO AIR