Aftonbladet – 1 april 1856, sida 2

Tj hdGQ HH Le blef utom sig vid åsynen af min systers runda ben... konungen, som ej nog kan omtala hennes hänförande skönhet... konungen, som är till galenskap kär uti fröken dEntraguesb AÄr det möjligt ? utbrast Marie Touchet med ett betydelsefullt leende. Hvilken galenskap mumlade dEntragues, hvars hjerta slog så att bröstet var nära att sprängas. Det var en galenskap, hvilken möjligtvis hade kunnat hafva allvarliga följder, så vida ej färjkarlen med detsamma ropat hans majestät. När konungen hoppade ned i båten, svor han af raseri öfver att han ej kunde följa den vackra okända, och under hela vägen ända till Pontoise, der vi skulle taga nattläger, talade han ej om någonting annat än dessa svarta ögon och dessa runda ben. Gud fördöme mig om jag en enda sekund kunde ana att detta förtrollande ben hörde familjen till! Henriette var röd som blod, hennes bröst häfde sig våldsamt och en lätt darrning genomilade hennes lemmar. Hon, nyss så otålig att få återvända till sin paviljong, satte sig nu lugnt bredvid modren och hennes utmanande blickar sökte den unge grefvens, liksom för att derigenom framkalla ännu flera förtroenden. Konungen af Navarra har god smak, sade Marie Touchet och strök med handen öfver dottrens svarta lockar. Det medgifves, svarade grefven af Auvergne ironiskt; min lilla syster ser verkligen ganska bra ut. (Forts. följer.)