Aftonbladet – 28 mars 1856, sida 3

NM MVM -RLLRLNV VV några glas för mycket så att du ramlat af hästen? är det icke så? Nej, jag har icke druckit... men jag har sett någonting. Hvad då ? Tvenne ryttare; de måste ha passerat här förbi ? Nej. Då ha de tagit af till venster om korsvägen... låtom oss fort skynda härifrån... vi måste lemna denna skog. Och hvarföre?, Emedan vi endast der ute på slätten kunna försvara oss mot deras skott. Hvilkas skott? Den uslingen la Ramåes, vet jag. La Ramåe!... är han här? Ja, han passerade nyss genom skogen; ifrån krogen, der jag var för att friska upp min häst, kände jag igen honom; han hade en annan med sig, en person med tvetydigt utseende. Jag beslutade följa efter dem, men föll olyckligtvis i skogen af hästen, som under tiden galopperade sin väg, ... Hvad skulle jag göra?... att på en gång springa efter både karl och häst. var omöjligt. Du skulle ha sprungit efter la Ramdåe Ja, men ett sådant beslut var icke så lätt fattadt. ... det var min generals häst!... och S medan jag tvekade mellan karlen och djuret, var karlen sin väg. Och djuret med. Men hvarthän kunde: denne la Ramåee ämna sig? . ; Sambioux! och det frågar ni? ... han passar naturligtvis på herr Espåranceb I Trer du det ? ! Ja visst!... om ni liksom jag sett hans sista blick och hört honom med sammanbitna läppar hviska i den unge adelsmannens öra: pni förlorar ingenting på att vänta, skulle ej heller ni tvifla på hans onda afsigter.