Aftonbladet – 20 mars 1856, sida 2

öi—— — -—— . --—— ... mm tappre Crillon vill nedlåta sig till deras förtäljande ? Låtom oss börja med början, min unge vän. Då ni för en stund sedan uppräknade familjen dEntragues medlemmar, citerade ni fadren, modren, brodren och en dotter. Ja, min herre. Jag tror nästan att ni glömt någon ? Hvem då ? Fru dEntragues andra dotter, fröken Henriettes egen syster. : Hon kommer icke med i räkningen. Ingen talar om henne, och derföre sade ej heller jag någonting. : Såä, ingen talar om henne, sade Crillon med ett eget småleende, ej en gång fröken Henriette ? Nej, Henriette har knappt två gånger nämnt henne., Förmodligen hade den ädla fröken sina skäl att tiga. Men hela verlden heter ej dEntragues, och jag försäkrar er, de som icke bära detta lysande namn ha talat... talat mycket. . . Crillon trodde sig redan med dessa ord ha gifvit Espårances kärlek ett hugg, men den unge mannen log och svarade lugnt: Jag vet hvad ni menar. Ni känner då historien ? uJa. Nå, finner ni den ej tillräckligt skandalös ? Detta ord är något skarpt... men den sak på hvilken ni synes häntyda vet jag. Var då så god och berätta mig historien såsom ni känner den. Jag tror mig vara så väl underrättad som möjligt,, sade Esperance; herr dEntragues hade hos sig som page en viss ung hugenottisk adelsman, hvilken en gång glömde sig ända derhän att göra fröken Marie en kärleksförklaring, hvarföre han genast bortjagades.