Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 3

den äldsta dottrens formliga förlofning, bilda denna afdelning af stycket. Allt föregick framför våra ögon, med ett lif, en natursanning och en sammanspelning, som icke skulle kunnat öfverträffas af verkligheten. De handlande hade så införlifvat sig med sitt ämne, och tycktes sjelfva så hänförda deraf och af lokalen omkring dem, att hvad som tilldrog sig här blef äfven för dem illusion. Jag har sett många dramatiska framställningar, men ingen som i förvillande verkan uppnätt denna på långt håll. Det var som om det gamla Pompeji hade uppstått lifslefvande och oförändradt ur sin sjuttonhundraåriga grift, med ett intressant uppträde ur sitt hvardagslif. Och när de handlande personerna vid fjerde scenens slut drogo sig tillbaka i xystus på andra sidan tablinum, väntade samtliga jåäskådarne i stum hänförelse på att se dem återuppträda. Men de syntes ej vidare. När vi funno att scenen var och förblef tom, anmärkte Stanley att gården hade en särskilt utgång åt den nästintill belägna Refreshment Court, och att de spelande sannolikt der hade sin foyer och sin klädloge. Han upplyste tillika att ett litet sällskap irländska studenter från det katolska MaynoothCollege hade bott några dagari samma hotell som vi, och att det förmodligen var dem vi hade att tacka för skådespelet ; i detta College, likasom i Oxford, förekommer stundom det från medeltidens gamla skolor bibehållna bruket att uppföra antika skådespel på originalspråket, och lärarne der äro ej sällan italienska prester. Allt var härmed förklaradt: de svarta ögonen och det svarlockiga håret, det för mig obekanta nationalspråket, den välljudande latinen, det eldiga och hänförande spelet. — Jag hade emellertid fått se Pompeji, sådant det en gäng var. 9. Bildsaamlingen. Man har för denna samling anlitat alla de hjelpmedel, som vår tids fysik, kemi och mekanik erbjuda åt efterbildningskonsten; man har, utan alt se på någon kostnad, sökt och erhållit biträde af de erkändt största mästarne inoch utrikes i denna konst, och för de moderna konstverken ej sällan af dessas egna skapare. Man har lyckats skaffa efterbildarne tillträde i alla inländska konstsamlingar och med få undantag i de flesta utländska, genom förord utrikes — der så behöfts — af britiska sändebuden. Det enda vilkor, som kristallbolaget satt i fråga vid sina reqvisitioner, har varit att afbildningarne skulle blifva så trogna, så noggrannt återgifvande originalernas intryck hos åskådaren, som möjligt, och att de för detta ändamål skulle icke blott ega samma storlek, och samma former i de finaste drag, utan äfven vara af samma ämne, eller ega en till massa eller yta förvillande likhet dermed. Resultatet bar blifvit att man nu kan i kristallpalatset beskåda nästan alla de skulpturarbeten af erkändt värde, utförda i marmor, brons, albaster, trä m. m., som man annars icke skulle kunna få se, utan att besöka Athen, Rom, Florens, Bologna, Venelig, Paris, Mänchen, Wien, Närnberg, Bertin, Köpenbamn, Stockholm m. m., och de många oftentliga och enskilda konstsamlingarne i sjelfva Storbritanien. En uppräkning af alla dessa bildverk skulle blott vara ett register, betydelselöst för hvar och en som icke redan gjort deras bekantskap på andra håll. Några måste väl nämnas, för att gifva ett begrepp om hvad åskå:aren har att vänta; men i afseende på det hela torde va:a nog att göra ett öfverslag på intalet. De erkändt grekiska stego redan förlidet år till 216 numror, de romerska till 263, de byzantinska voro 7, de tyska 20, de ngelska 32, de från renaissancetiden 26, de rån drottning Elisabeths tid 35, de från Itaien 67; oberäknadt porträttstatyer, som särskildt stego till 497 numror, alltså tillsammans 1163 numror blott för bilder. Inräkaas modeller i half och fjerdedels eller minIre storlek, t. ex. de af Parthenon, Sibyllacemplet, Colosseum m. m. samt hautreliefer och basreliefer tillhörande de efterbildade byggnadernas friser, tak, nicher o. s. v., så öfverstiger mängden redan 1500. Den förökas dagligen; men sådan denna skulptursam ing redan är, öfvergår den i rikedom hvarje äldre. — Onekligen består det mesta blott i afgjutningar; men dessa äro utförda vf mästarehand och på sådant sätt, att till och med en konstkännare af gamla sorten knapast torde finna någonting annat attanraärka alla dessa bilders nya och rena yta:— allmänhet tycks marmorn, albastern, bron-. sen, träet nyss ha skiljts ifrån mejseln eller raspen. Konstvännen söker i alla fall icke fåfängt här något ibland antikens mest berömda mönster. Genast vid ingången i midthvalfvet ser han framför sig Dioskurernas kolossala grupp från Monte Cavallo och Afrodite från Milos, den allmännast firade bland alla Venus-bilder ; emellertid saknas hvarken den Medicerska Venus, den Capitolinska, den från Louvren, från Arles, från Neapel eller nåson annan verldsberömd af den idealsköna slägten, I passande omgifningar återfinnas Laokoons och Niobes grupper, Apollo och Forso di belvedere, Juno Farnese, Diskobolen; Faunen ifrån palazzo Barberini, Psyche napoitana, Agasias krigare, bildverken i Parthenon och Treseustemplet. — Porträttsamlingens n:o 7 I är en antik Homerus och n:o 497 prins Alvert. Bland mellannumrorna böra kanske mnas de i den romerska gårdens nicherls ;ronologiskt ordnade romerska konungarne, wrinsarne och kejsarne, från Numa Pompilius ill Constantinus Chlorus och de flesta Romerka kejsarinnorna och prinsessorna; vidare ischylos, Sofokles, Euripiles, Plato, Alei les, Perikles, Aspasia, Cicero, Virgilius, Seneca, 3ramante, Lsonardo da Vinci, Michel-Angelc, lafael, Palladio, Palestrina, Canova, Malibran, ignora Grisi, Dante, Zannazar, Petrarc wriosto, Tasso, Goldor Alfieri, il volumbus, Macehiavell Falileo,