Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 1

sig af detta gynnande ögonblick för att tillägga: SJag har sjelf velat presentera denne yngling för er, hvilken blifvit mig anförtrodd af sin familj. Det ären vacker gosse, icke sannt? Och ni skulle göra mig er särdeles förbunden om han äfven kunde påräkna er välvilja.n Rosny ämnade svara. Men Crillon väade sig mot Esperance och sade högtidligt: Betrakta noga denne ädling, unge man; han kommer att blifva den störste ibland oss alla, ty han börjar tidigt. Rosny rodnade af välbehag. Jag skall dock aldrig kunna likna er, ehevalier. Det finns mer än ett slags ära, herr de Rosny; konungen, vår herre, är den ende som eger dem alla. Jag kan således räkna på er välvilja för min skyddling Espårance? Hvad önskar han ? frågade Rosny. Ingenting annat än er aktning, svarade den unge mannen bugande. Förtjena den, svarade den stränge huge notten. Jag vill försöka. Bra; men hvad åstundar ni för att underlätta försöket ? Crillon började skratta. Harnibleu ! utropade han, det är förr Esptrance som kunde erbjuda oss någonting; föreställ er, min bäste Rosny, den vackre riddaren är rikare än Zamet, han disponerar öfver tjugofyra tusen ecus om året. Tjugofyra tusen ecus i ränta! inföll herr de Rosny med en ton, i hvilken den ögonblicket förut af Esperance åstundade aktningen redan skönjdes. Hvarken mer eller mindre. Ack, om konungen vore lika rik!s suekade herr de Rosny.