Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 2

JL VM Sila DIOLE UVIVECIUCYBAUS alllla Sjle dare inför en domstol midt emot ordföranden, Ii som för dem uppläser en sammanfattning afl: ransakningen. Jurymännen hafva ännu icke meddelat sitt utlåtande, och likväl känner man vid betraktandet af denna klara och bindande redogörelse, att den från sin öfverläggj: ning blott kan återföra ett skyldig! Visserligen sitta icke jurymännen i våra kamrar. Man måste söka dem utanför, och det egoistiska, privilegielystna junkerpartiets brottslignet ligger så klart i dagen, att om menniskorna tiga, stenarne måste tala... Herr Reichensperger, den andre talaren, som det liberala partiet ännu efter så många förluster eger i kammaren jemte Wentzel, är katolik; och ganska ifrig katolik. Hans talang som talare är allmänt erkänd. l: Det är en lärd, bildad, skicklig advokats talareförmåga. Mycket ljus, ofördunkladt af partiafsigter och kyrkligt-verldsliga ändamål, l men föga värma. Enligt romarnes utsago, att bröstet gör talarens hänförelse, är hr Reichensperger ingen verklig talare. Men han förstår alltid föra sin sak med stor skieklighet och en sådan dialektisk skärpa, att man icke kan bestrida honom oratorns palm. Han har dessutom en vacker, mångsidig och i våra parlamentariska kretsar tyvärr ganska sällsynt vetenskaplig bildning. Man kan derföre blott vara glad öfver att han genom katolska partiets egendomliga ställning till regeringen trän3es till venstern, om man än samtidigt dermed måste lifligt beklaga, att denna rika talang står i tjenst hos ultramontanerna. Men åvarthän ha vi kommit 1 Preussen, då de enklaste grundsatser om likhet inför lagen och samvetsfrihet måste försvaras af ultramonI tanerna?! Hr von Gerlach erkänner att han vill reagera och revidera tillbaka på andra sidan Fredrik den store och förra seklets landsrätt. Men det visar sig att hans reaktionsraseri öfverträffar sjelfva Gregorius den stores, hvars tolerans emot judarne hr Reichensperger i sitt tal sistlidne torsdag på ett pikant sätt förehöll våra pietistiska fanatici. Den 5 Mars var det först fråga om författningens 4:de artikel: Alla preussare äro lika inför lagen. Ståndsföreträden finnas icke. Offentliga embeten äro under af lagarne bestämaa vilkor lika tillgängliga för alla. Hr Wagener, förr redaktör af Kreuzzeitung och en fanatisk medlem af rysspartiet, ville ha bort de båda första satserna ur artikeln. Kommissionen hade i annan form gått in derpå; den föreslog en ny artikel efter samma mönster. För att förklara detta behöfver jag blott tillägga, att hr v. Gerlach var kommissionens referent, och att han på sitt frivola, ironiska, junkeraktigt öfvermodiga sätt understödjer förslaget. Härom rådplägade preussiska andra kammaren den 5 Mars. Detta datum har sitt intresse, då turkiske sultanen få dagar förut, den 21 Februari, i en historiskt minnesvärd firman uttalat och bekräftat konfessionernas likställighet inom turkiska riket. Om debatten är föga att säga. De feodalas sofismer hemtades fram ur de förrostade medeltidsfördomarnes arsenal. Hr Wagener, som vill gälla för snillrik, visste icke att framdraga något bättre argument, än att 4:de artikeln hade revolutionärt ursprung. Bland alla våra pietisters synder och brister är icke en af de minsta, att de redan sedan lång tid tillbaka blifvit grundligt långtrådiga. Till den andliga fattigdomen sällar sig lögnen, och med rätta, ty sanningen är, liksom dess gudomliga ursprung, hög och klar. Hr Wagener påstod att 4:de artikeln ville göra alla preussare lika, och det kunde den likväl icke. Menniskorna äro nu en gång olika. Då Wentzel svarade honom, att detta nu åter var en vanlig taskspelarefras af politiska jesuiter (hr Wentzels ord voro blott något mera parlamentariskt höfliga), då det icke handlade om preussarnes likhet i allmänhet utan blott om deras lika rätt inför lagen, förstummades junkerfraktionens vise matador. Wentzel hade i sitt korta, som alltid enkla, här och der alltför enkla föredrag några lyckliga momenter. Han sade: Vi vilja en straffrätt för alla. Vi vilja icke, att då borgaren skickas till tukthus, adelsmannen för samma förbrytelse skall komma på fästning. Vi vilja icke att oförrätter skola afvägas efter stånd och bestraffas derefter. Vi vilja icke att statens högre embeten skola vara tillgängliga blott för adeln. Derpå erinrade Wentzel om den harm, som grefve Pfeils ogrannlaga bekännelse framkallat i landet. Menniskorna hade derigenom blifvit träffade på ett ömtåligt ställen, sade talaren, och vi hafva hr v. Gerlach och hans vänner att tacka för att folket blifvit väckt ur sin sömn. Inrikesministern hade derpå ett dunkelt, mångtydigt föredrag, talade mot förslaget och för dagordningen — men anmälde tillika ett lagförslag från regeringen angående ett tilllägg till 4:de artikeln, hvilket skulle bringa denna artikel i öfverensstämmelse med gällande lagstiftning (det vill säga med de lagar, som inrikesministern anser vara gällande). Med andra ord, regeringen förbehöll sig att taga initiativet för en ändring af artikeln 4, och botar att snart väcka frågan derom. För att förstå ministerens manöver, måste man veta; att junkrarnes försök att för sig återtaga alla privilegier och för öfriga statsborgare skapa en belägenhet, som skulle erhålla sin relief genom det i kristendomens namn återställda prygelsystemet, framkallat en ovilja i hela landet, som verkligen gått på djupet. Man hyste farhåga för att afskaffa art, 4 och vågade icke anbefalla sådant åt kammaren; ty jag behöfver icke säga er att neana hammare nnIPKEtin man tala AF ANRnRATt AN