Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 3

Beträffande skogseffekternas transporteringssätt gäller för framtiden samma förhållande, som för det närvarande. I hvad mån gör naturen på de motsatta Billi idorna den framtida utvecklingen beroende af cr ernbana på närmaste håll? Vi skola söka i största korthet affatta svaret. en egentliga Falbygden måste, för att på ändamålsenligaste sätt tillgodogöra sina naturförmåner, egna sig åt ladugårdsskötsel, grundad på rotfruktsodling, hvartill jordmånens mylla på kalkbotten limpar sig vida fördelaktigare än för frambringandet af höstsäden. Ost, smör, talg och kött draga, iförhållande till högre värde, inom mindre volym och tyngd, utan mehn cen mils längre forsling till ban station än spanmålen, af hvilken hvarje lispund mot svarar i värde blott en tiondedel eller åttondedel af samma vigt hos ladugårdsprodukten. Skogsbygden skall, hädanefter såsom för närvarande, med största fördel hålla sig till bränvinsfabrikationen i förening med ladugårdsskötsel, och finna deruti produkter sm föga besväras af en med någon mil förlängd forsling. På vestra sidan deremot ör och forblir spanmälsproduktionen hufvudsak; och det är förut visadt, till hvad grad jordbrukets oförädlade alster hafva beqväma transporter af nöden framför ladugårdens afkastning. Vare sig således, att afseende företrädesvis fästas på orternas närvarande beskaffenhet eller deras derpå grundade framtid, så talar allt till förmån för vestra Billingsbanan. Ett ännu vigtigare skäl talar i samma syfte. Vi få icke låta derhän fängsla oss af länets intressen, att vi lemna det allmänna bästa ur sigte. Jernbanan bygges på statens bekostnad, med beräkning på allmänt och enskilt gagn, men också under bertkning på bästa möjliga godtgörelse för de allmänna medlens uppoffring. Det vill säga: banan vill ha lifiig trafik. Hvilkendera riktningen uppfångar denna ikrast? Utan tvekan svara vi, att den vestra tillsäkrar banan större trafik från Skaraborgs län, än den östra, och grunda denna vår åsigt på helt naturliga skäl. Ortens rörelse drager sig sjelfmant och naturligt mot vester, likasom dess floder, sedan de nppsamlat hvarje rännil från landets innersta delar, strö -ma mot vesterhafvet. Hvad som från östra sidan af Billingen kan vara ämnadt för jernvägen, det letar sig med säkerhet fram till densamma, äfven om den skulle vara förlagd något stycke längre åt vester; men de stora förråder, som ve tra sidan har att erbjuda till delaktighet i trafiken, skola icke låta förmå sig att gå några mil, liksom mot strömmen, för att sedermera återtaga den vestliga riktningen. Vid frågan om de statsekonomiska fördelarne, öfverstiger denna omständighet till hög grad allt det småplock, som utlåtandet har sökt ihopsamla till underlag för sin åsigt. Mycket kunde vara att ytterligare tillägga med afseende på utlåtandets utförliga och mångfaldiga resonnementer om vestra statsbanans förbindelse med östra statsbanan åt Jön öping till, samt åt motsatta hållet rörande dess utsträckning till Norge öfver Wermland. Men som detta och mycket annat ej har något att skaffa med östra eller vestra Billingsbanans företräde, eller åtminstone icke framstår till det förra alternativets fördel, tyckes det icke, i förhållande till länets jernvägsfråga, behöfva af oss upptagas till skärskådning.