Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 3

3 förekomma i stor mängdp, o. s. v. (Se ofvan upprei pade stycke). yftamon till sjön Wenern öfver Lugnås t skaffa med ve ir i helt ann Menas här K lan bergens beskaffenhet öster och vester om Billingen, jså blir man frestad tvifla på författarens afsigt att på vestra sidan nämner blott Klyftamon med åtfölljande samlingar af granitstenar, grus och sand, men har mycket rart att visa på sydöstra sidan sävälaf Billingen som Mösseberg samt Falbygdens öfrige till II det mesta med jord betäckta bergsträckningar, dessa -j höjders och bergs beståndsdelar, alunskiffer och kalk I blandadt med mylla, vid förutnämnde flod på flera mils afstånd, och på den andra tala om granitstenar, grus och sand på cn half till en mil i bredd utefter hela vestra linien, med undantag af ett vackert fält vester om Warnhems kyrka, från läneigränsen till Klyftamon samt, utan specificering af orter, vidare till sjön Wenern, oaktadt nordvestra Billingsdelen, Lugnäsberget och Kinnekulle hade kunnat och bort åberopas, såsom an erbjudande desamma, och på djupet ojemförligt större skatter än de i öster uppräknade bergstrakterna. Fyra ögon se alltid mera än två, säger ordspråket, och törhända, em man i uppmärksamt sällskap förnyade vandringen utefter de båda banlinierna, man skulle kunna göra en revision af kartan till jemnande af de nu alltför olika förhållandena. Från Lärberget vid länegränsen och till de båda sidorna af Mösseberg lära inga förmåner stå östra banan till buds, emedan det underdåniga utlåtandet under tystnad genomgår denna sträcka och kanske med flit blundar, för att dels slippa derstädes se de fula Mönarps och Redberga mossar, och dels ej behöfva observera Gökhems och Klefva förmånligare nejder på vestra linien. Från Falköping öfver Torbjörntorp till Stenstorp är trakten för östra banan oklanderlig. Visserligen är Gudhems och Bjurums bygden något styfvare — men vi skola ej vara stränga — och nejden förbi Sätuna till Hornborga lika god. Från Stentorp till Sköfde är ingenting att skryta med; från Hornborga till Lundby på andra hållet ej heller. Men här framlägga vi nu för ögat perlan, Walle härad, på ena, och Sköfde med närmaste omgifning på den andra, vördnadsfullt erkännande och påminnande att utlåtandet redan uttalat sig till förmån för det förstnämnda, såsom ett vackrare fält.v Och fortgår man sedan på ena sidan öfver Lerdala till Timmersdala samt på den andra öfver Stöpen till Wäring, skall på denna sträcka ingen opartisk finna några företräden på östra linien. Nu är man inne i det egentliga Wadsbo, der med rätta ingen jemförelse blifvit ifrågasatt, emedan i allmänhet goda bygder der träffas på båda sträckningarne. Fördelen kunde dock vara på vesterns sida så till vida, som det möjligen vore att, till trakten af Ymsen, välja någon smal ås för bananläggningen, hvarigenom den bästa jorden besparades åt odlingen, och expropriationen skulle aflöpa billigare för det allmänna. Sedan vandringen sålunda blifvit fulländad, kan man göra sig ett totalomdöme, grundadt på hvad man sett, icke på hvad man hört. Ustlåtandet har redan förut dömt sålunda: Jag vågar med hänvisning till kartan yttra den underdåniga åsigt att vestra Billingsbanan, i fråga om en framtida utveckling af jordbruk och allmän kultur utmed och närmast dess sidor, icke erbjuder samma fördelar, som den östra,. Med hänvisning, icke till kartan, utan till hvad som blifvit sedt under vandringen, våga vi föreslå följande redaktion: i fråga om en framtida utveckling af jordbruk och allmän kultur, utmed och närmast banans sidor, erbjuder vestra Billingslinien fullt ut lika stora fördelar som den östra. Detta med afseende på förhållandet utmed och närmast banans sidor. Men låtom oss se något djupare inåt landet åt båda hållen, för att utröna hvad som är, och hvad naturen lofvar, främjad af de förmåner som en jernväg anses medföra. Vi skola likväl icke förvilla oss in på området för de sväfvande hypoteserna rörande den flod, som gifvit skandinaviens jordyta dess nuvaraude form,, utan helt enkelt hålla oss. till det som ligger för allas ögon öppet, eller som är på erfarenhet grundadt, under bemödande att på båda sidorna rättvist uppskatta anspråk och framtidsutsigter. Med full rättvisa må då medgifvas, att både öster och vesterut från Billingen vårt län eger naturförmåner, som redan äro tacksamt tillgodogjorda, och hvilka gifva förhoppning om den rikaste utveckling, då kulturen kommer att befrämjas genom lättade kommunikationer. Visas bör endast: Att, dömdt efter hvad som nu är, trakten öster om Billingen icke förtjenar företräde för den i vester belägna; Att, dömdt efter hvad som kan blifva, naturen på östra sidan gör den framtida utvecklingen mindre beroende af en jernbana på närmaste håll, än naturen på motsatta sidan; De trakter af Vartofta och Kåkinds härader, som ligga mellan Tidans dalgång och Vettern, ehuru delvis förtjenstfullt kultiverade, ega icke en jordmån, som kan göra dem till sädesalstrande uti egentlig mening. Skulle någonstädes inom Skaraborgs län sand omförmälas såsom bevis, att jorden är af dålig beskaffenhet, borde sistberörda landsträcka företrädesvis ihågkommas, då denna allmänneligen utgöres af dylik jordmån, och detta till den vidsträckta srad, att man vester om Billingen knappt skall finna ett tunnland mot tio på den östra sidan. Vid talet om granitstenar och grus, som äfven lägges vestra sidan till last, bedja vi hvar cch en, som med egna ögon vill se hvad han bedömer, jemföra Vartofta härads kummelbesådda åkrar med Skånings, Kinne och Kinnefjerdings häraders herrliga fält. Ser man på jordmånens beskaffenhet, med hufvudsakligt afseende fästadt på sädesproduktion, så ligger vestern bestämdt öfver i godhet; ser man på bergens natur, så är Lugnåsberget ensamt med sina qvarnstensbrott en källa till rikedom och af gagnande alster, mot byilken hela. Billingskedjan med sina utsprång saknar motsvarighet. Utan att inräkna Kinnekulle, ligger således vestern här redan öfver. Vill n:gon påstå att qvarnstena. ne ej kunna blifva transportvara på jernbana, så svara vi, att hvad som nu måste uthärda 10, 15 mils och innu längre forsling medelst hästkraft, det begagnar gerna och med fördel jernvägen. En station vid Fimmersdala vore i detta fall af stor vigt. Men östra sidan har skogar, som förtjena afseende, en omständighet som vi med tillfredsställelse medgifva. Llkväl torde deras ej särdeles vidsträckta omfång, då fråga är om en redan befintlig mogenhet för förädling, näppeligen bö a inverka på en statsjernbanas riktning, då bemälte skogars bästa lelar äro i några få personers ego. Tvifvelaktigt synes tfven huruvida icke skogens alster hellre söka hamn vid Wettern, än station vid blifvande jernväg men skulle det sednare väljas, så bär varan utan oläsenhet en mils, eller derunder, ytterligare forsling nedelst dragare till närmaste punkt af vestra Bilingslinien, så mycket heldre, som ett lika långt, om eke längre stycke bana åt Göteborg till är bespaadt genom den sålunda förlängda landsvägsforslinsen. — Föga allvar!ig tyckes utlåtandets mening ara, då det såsom fraktgods å jernväg ifrågasätter särdsle o. d. mm As rr RR REREERRREAERRREEERE EE