Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 3

framtrollat San Giorgios majestätiska kyrkan. Bakom de ofantliga ställningarne och de stora marmorhögarne, hvilka omgåfvo det ej ännu fullbordade templet, syntes lagunens silfverklara vatten. Musiken fortfor, Crillon lyssnade med stigande hänryckning. På en gång närmade sig en liten gondol helt sakta den franske ädlingens. En enda enkelt klädd, men djupt maskerad roddare skötte med lätt och säker hand årorna. Sedan denne man först styrt sin farkost helt tätt intill Crillons gondol, rodde han några tag framom den, liksom för att sätta sin herre i tillfälle att se och igenkänna den mot båtfönstret lutade krigaren. Sedan några minuter på detta vis förflutit, sade han tyst några ord åt fransmannens gondolierer, hvilka ögonblickligt stannade. Crillon, hvilken ej märkt någonting af hela detta uppträde, men deremot saknade konsertbåten, skulle just fråga sina gondolierer om orsaken till deras halt, då plötsligen en oväntad tyngd lät gondolen luta åt venstra sidan; ett sällsamt prasslande hördes framför den lilla kajutan, och en mörk skugga syntes i dess ingång. Innan ännu Crillon hunnit reda sina tankar, inträdde en qvinna helt långsamt under gondolens sidentak och satte sig tyst ned på de svällande dynorna. Crillons gondol började nu åter att klyfva de klara vågorna, och utmed den rodde den okändas tyste gondolier. Framför de begge sålunda förenade gondolerna sväfvade he!t långsamt konsertbäten. Crillon närmade sig med fransk artighet den okända, och en kompliment öfver hennes skönhet, behag och godhet sväfvade redan på hans läppar. Mcn hans följeslagarinna var waskerad och dertill insvept i en tjock spetsslöja. Ej en blick, ej en rörelse, ej en gång